I dag har Johan och jag bröllopsdag! I tretton år har vi varit gifta och i lika många år har jag i god tid fått påminna honom om den kommande dagen.... :P
Som yngre var jag inte särskilt noga med att själv bli uppvaktad, vare sig det gällde min födelsedag eller då det var morsdag....
Numera tycker jag att det är ganska trevligt och att få bli firad! Det är så lätt att som mamma och maka prioritera allt och alla andra, och att sedan när det kommer till en själv, tycka att det inte är så viktigt.... Men så känner jag inte längre! Jag vill bli ihågkommen, födelsedag som bröllopsdag och visst blir jag glad över att få den där presenten, som jag oftast inhandlat själv, men som ibland faktiskt har blivit inslagen av min kära man. Och lika trevligt är det att få de där blommorna, som han oftast, efter lite påminnelse, införskaffat alldeles själv.... :)
I år fick jag glädjen att ta emot en bedårande bukett i rosa och vitt, och även om Johans uppfattning om antal år som gifta inte riktigt stämmer överens med verkligheten, så värmde detta blomster mitt hjärta!
Jag är glad att jag har en så fin man! Visst kan jag bli galen på honom, då han glömmer, inte lyssnar och inte hinner, då han ska snart... absolut senast i morgon.... Men oftast tycker jag bara väldigt mycket om honom! Han är klok, snäll och smart, men framförallt är han väldigt kärleksfull och vänlig! Han skrattar åt mina skämt, vilket givetvis ger en hel del pluspoäng och han gillar att diskutera, vilket är nödvändigt! Och han är dessutom en väldigt bra pappa åt våra barn! <3
Love Maria