 |
| Sista söndagen i juli åker jag och tjejerna till Annikas paradis... |
 |
| ...och augusti inleds med paradisliv och bad i Mälaren. |
 |
| En eftermiddag promenerar vi genom bokskogen... |
 |
| ...och så tar vi en liten paus vid slottet. |
 |
| Den näst sista kvällen går vi ner till Mora By och tillhörande badplats. (här bodde dalkarlarna som byggde slottet) |
 |
| Det blev några fina dagar med trivsam samvaro, vila, god mat och... |
 |
| ...glassätande i hamnen. |
 |
| Sedan far hela familjen ner till lillebror med familj... |
 |
| ...och här fortsätter vi finerierna med nöjsamheter som känns gott för själen. (och jag ätert vaktelägg för första gången) |
 |
| Flera promenader blir det... |
 |
| ...och vi besöker festivalen där Världens Snabbaste Allsång hålls och torg och gator är fyllda av marknadsstånd. |
 |
| Medan grabbarna åker båt tar jag och svägerskan ett glas bubbel i trädgården. (och jag fullkomligt älskar deras lummiga och vackra trädgård) |
En händelserik sommar knyts ihop och avslutas med två fina besök. Den första går till Annika och hennes killar och den andra ner till lillebror med familj. Tack alla fina för dessa välbehövliga och rofyllda dagar!
Och nu då? Jo, medan ett finstrimmigt sommarregn slår mot köksfönstret samlas mina tankar kring tiden. Tro mig, jag har gjort mitt bästa för att leva i ett "nu" där all min medvetenhet har ägnats åt att fånga tidens alla timmar och ögonblick. Ändå sitter jag här och kan inte riktigt ta in att åtta veckors ledighet är till ända. Jag fastnar lite vid ett varför... varför tiden rinner iväg när man inte vill att den ska göra det.
Nåväl, det har varit åtta väldigt livsnödvändiga veckor. Vid terminsavslutningen var tröttheten enorm och redan första semesterveckan bestämde jag mig för att släppa jobbet helt. Inte en enda gång har jag läst jobbmailen. Inte en ynkaste sekund har jag ägnat något vetenskapsprogram eller någon artikel min uppmärksamhet. Jag gick in i sommarlovet med intentionen att, lika hängiven som jag är mitt arbete, lika hängivet och helhjärtat måste jag lägga min energi på att vila.
Jag lyckades och jag har vilat. På mitt sätt. Jag har ägna morgontimmarna åt att sova och frukostarna har intagits långsamt och vid lunchtid. Och även om det kan tyckas som om jag har flängt än hit och än dit, så har jag funnit det oerhört vilsamt att få byta miljö. Det har varit fint att få sova på någons annans madrass och jag har känt en enorm tacksamhet över att ha så många kära att besöka. Och inte minst har jag funnit ro i att det, i skuggan av vardagens alla måsten och som sig bör, har funnits mer tid för mannen och mig. Många fler promenader har tagits och flertalet böcker har blivit lästa.
Så sammanfattningsvis har det varit en aktiv men ändå vilsam sommar. Jag har haft möjlighet att greppa kring sådant som jag tidigare uppfattat som diffust eller otillgängligt. Summan av kardemumman är att jag känner mig nöjd! Och i morgon börjar jag jobba igen. Det känns ok! Men idag är jag ledig och fram tills dess att terminen börjar äger jag min tid. Fullkomligt, helhjärtat och utan en tanke på det kommande arbetsåret.
Snart blir det en prommis med Bettan!
Ta hand om er!
KRAM
♥
