Levande ljus är så mysigt! Jag vet inte hur många halvfärdiga pysselprojekt jag har liggandes nere i ateljén.... Just nu är jag otroligt pysselsugen, så jag tror att jag ska passa på att göra klart några av mina kransar som jag ska dekorera huset med till jul!
Att knåpa och "pyre", som AK brukar säga, är verkligen som balsam för själen..... Det är så otroligt skönt att få göra något konstruktivt, samtidigt som det skingrar alla tankar och funderingar man har!
Jag vet att många tycker att november är en trist och grå månad.... Själv tycker jag om novembermörkret och för det mesta dröjer det till februari/mars innan jag börjar längta efter solljus och värme igen.
I slutet av denna månad är det tre år sedan min far gick bort..... Samtidigt som detta hände insjuknade min mor och jag fick aldrig chansen att riktigt hinna sörja honom. På hans begravning var mina tankar så upptagna av mamma, som låg på intensiven efter att ha fått en stroke, att jag inte riktigt kunde ta in att han faktiskt inte fanns kvar.
Min pappa var en väldigt speciell människa, i flera avseenden.... Och det var inte alltid som vi var överens. När jag var tonåring kunde vi bli så osams att jag många gånger trodde att vi aldrig skulle kunna sluta fred igen. Men pappa var alltid den som tog första steget till försoning och han var aldrig långsint. Dessutom trodde han alltid på mig och min förmåga. Han uppmuntrade mig och han talade om för mig att han tyckte att jag var bra! Men kanske det viktigast av allt, han lät mig vara den jag är, trots mina fel och brister! Jag saknar honom!
Kram från mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar