I trädgården...
Sommarlunch ute... fetasallad med kalamata- och halkidikioliver
Igår var vi flitiga! Johan arbetade och vi andra var hemma och klippte häcken, krattade gräs, rensade rabatter... trädgårdsarbetade så att svetten rann! Duktiga vi, lyckliga vi! :))) Idag däremot har jag och Smulan legat ute på gräsmattan och läst böcker... lyssnat på Sommar på P1... filosoferat, funderat och samtalat om livet och lyckan!
Sommar är härligt, det är lycka... men i denna lycka känner jag att det ligger en gnutta vemod! Det är nu tiden kommer ikapp, som minnen vaknar och känslor väcks till liv... Upplevelser och händelser gör sig påminda, kommer upp till ytan... kanske för att vinterns arbete läggs åt sidan och ger utrymme för själen att ta mer plats! Det känns som om sommaren är tankarnas tid och även om jag ständigt försöker samla mina funderingar för att förstå det som sker, blir det extra tydligt under sommaren... tydligt hur viktigt det är att leva i det som existerar! Visst är det viktigt att få drömma, absolut, men jag tror att det är viktigt att drömma med måtta, att inte fastna, eller lura sig till att leva i en strävan efter något som inte är verkligt, något som är ouppnåeligt....
Vad vi gör med våra liv är också viktigt, men att vi gör det som känns rätt och riktigt, tror jag, är av ännu större vikt! Jag försöker lära mina barn det... att handla rätt, men att inte lura sig själva till att tro att de "är" det de presterar! Jag försöker lära dem att inte ha för bråttom, att det inte är livsviktigt att vara före, eller farligt att hamna bakom... förmå dem att inte stressa, att inte oroa sig för mycket! Visa dem genom att leva i NUET (vilket inte alltid är så lätt), för att det är där vi är, det som är viktigt, inte där vi var, eller kommer att vara... Med det inte sagt att jag inte tycker att minnen är viktiga, för det är de!
Så vi har filosoferat en del... legat på en filt i sommarhettan och tittat på den klarblå himlen... Andats, känt pulsen, men inte stressat, inte varit påväg... utan bara varit, liggandes på en filt i trädgården, där vi samtalat om livet.... om att vårda och ge näring åt sin egen lycka. Jag tror nämligen inte att lyckan är något man hittar, något man snavar över... jag tror att det är något man skapar, men inte med hjälp av pengar, eller någon gudstro (eller jo, jag tror att det finns andra som kan bli lyckliga av sin livs/gudstro, men dit hör inte jag)! Jag tror att det är upp till oss själva att kunna uppleva lyckan, att omges av den… att värdesätta och ta tillvara den! Att se det lilla, hur litet de än må vara...
Jag hoppas att ni är lyckliga!
♥
♥
