Kaxig!

Min mormor och hennes systrar

Motgångar kan vara av många olika slag, inträffa när som helst i livet och som människa kan man både känna sig liten och osäker inför dessa....
Som barn och ung var jag väldigt framåt och orädd. Sällan kände jag tveksamheter inför utmaningar och då jag mötte på motigheter gav dessa mig ytterligare styrka och envishet att gå vidare!
Som vuxen har jag fortfarande kvar min envishet och tjurighet, men ibland kan jag känna att en del av min "kaxighet" försvunnit...... och jag saknar det..... Saknar drivkraften och glöden bakom denna egenskap.......

Min mamma kunde ofta kommentera min kaxiga framtoning och påpeka att den inte alltid var så bra för mig...... och kanske hade hon i vissa avseenden rätt. Men oavsett vad denna egenskap fört med sig, så tror jag ändå att den alltid varit nödvändig, ja rent av livsnödvändig! Den har funnits där som ett redskap, vilket jag använt för att hantera livet!

Nu behöver det ju inte vara så att "kaxig" är synonym med att vara stöddig och överlägsen. Det låter så negativt och egoistiskt...... Jag väljer hellre att klä in den termer av livskraft och mod! Där förmåga att känna kurage ger dig motivation att våga fortsätta, även om du i ditt val står ensam.......

Genom åren har jag funderat mycket på livet och särskilt mycket har jag tänkt på min uppväxt och mitt förhållande till mina föräldrar........ En relation som sett olika ut beroende på i vilka livsskeenden vi befunnit oss..... Rollerna har varierat och nya livserfarenheter har givit mig ett mångfasetterat perspektiv på livet.
Och en sak är säker, att utan den uppfostran jag fått, hade denna kaxighet aldrig uppstått och i dag är jag glad att jag fått så stort utrymme till att bli den jag är!

Jag har lärt mig att det inte spelar någon roll om du tror på gud och alla människor om du ändå saknar förmågan att känna tillit och kärlek till dig själv! Och även om jag har upplevt hur underbart det är när människor tror på mig, så vet jag att det i slutänden inte är livsnödvändigt för min fortsatta existens.
Med det säger jag inte att andra människor saknar betydelse, dem och den kontext du omges av spelar stor roll! Jag menar bara att det inte är andra som ska skapa din självbild, den är det du som ska äga! Din personlighet ska formas så som du väljer att forma den och har du tur finner du en vän som kan spegla dig på ett ärligt och kärleksfullt sätt! Men låt aldrig någon annan människa får dig att tro att du är något du inte är, oavsett vad deras intention är!

Älskar ljusstakar

Avslutningsvis vill jag kommentera den bild som jag lagt ut på min mormor och hennes systrar. Fyra unika flickor som i början av 1900-talet levde i Stockholm. Om dem finns en lång och intressant historia, en historia om kvinnor vilka också på många olika sätt bidragit till att jag blivit den jag är.......

Ha det nu så bra och var rädda om er!

Kram Maria <3