Det är lite så det är

Paper tape "Happy sixties" - Panduro

Finaste papperspåsen och vykortet - Lagerhaus

Anteckningsblock - ta tre betala 30 kronor - Akademibokhandeln

Viktigheter i provhytten
(Instagram)

Jag försöker att strukturera upp den nystartade terminen. Det är välbehövligt och viktigt. Samtidigt börjar jag vänja mig vid tanken på att hösten snart är här. Att den "typ" infinner sig på söndag. För det är då augusti månad övergår i september, vilken enligt bondepraktikan anses vara årets första höstmånad. Japp, så är det! Men även om jag accepterar det faktum att sommaren nog är över, tar jag det varsamt och försiktigt med min tillvänjning av hösten.

Förutom tillvänjning och "måsten" hinner jag med en del finheter. Som att under gårdagen bli bjuden på lunch och vara smakråd då vännen Karin införskaffade festkläder. Och så ägnar jag mig åt att fixa lite i arbetsrummet. Pryder vägghyllorna med nya anteckningsblock och annat "välbehövligt och fint". Och glasburkarna fyller jag med "bra att ha saker" och nyinköpta och tjusiga taperullar. 

Och parallellt med allt detta pågår det ständiga arbetet i att balansera känslor och idéer med rimlighetstänk kring vardagliga nödvändigheter. Och jag försöker återfinna inredningsinspirationen och skaparlusten, samtidigt som jag avslutar ett stort och energikrävande projekt. Det är lite så det är. En blandat kompott av finheter, görande, strukturtänk och en tillvänjning av hösten. 

Det är sannerligen skönt med fredag!

Finaste dagen till er!

KRAM
♥

Sött

Idas mumsiga kladdkaka

Gott till pannkakor

Bär, frukter och grönsaker i all ära, men ett liv utan kakor, bakelser och sötsaker vore obeskrivligt "o"gott och trist och torftigt och ja... inte så särskilt trivsamt!

Fin onsdagkväll till er!

KRAM

♥

Öliv (i år igen)

Vi skickade våra önskningar med en rislykta

En spegelblank sjö

Brygghäng och pill med tårna i vattnet
(Instagram)

Kanotpaddling
(Instagram)

Kräftfiske (Instagram)

Tömning av badtunnan
(Instagram)

I helgen har vi levt öliv. I år igen. Tillsammans med ett gäng härliga familjer har vi sprungit omkring på en ö. Tävlat och lekt lekar. Suttit på bryggan och pillat med tårna i vattnet. Ätit grillat. Badat i tunna och suttit ute i den svala sensommarnatten. Trivsamt och fint har det varit!

Jag hoppas att ni får en 
fin start på veckan!

KRAM

♥

Vad kärlek inte ska smaka

Lite halvsmält och isande god vinbärssmoothie

Paolo Roberto om föräldrars förhållningssätt till mat och barns matkulturella uppväxt "kärlek ska fan inte smaka ketchup". Så himla bra! Kolla HÄR om ni är nyfikna! 

Finaste fredagen till er!

KRAM

♥

Lyckorus

Morötter och rödbetor från trädgårdslandet

Idas kakor fyllda med rabarberkompott

Kakfat och bricka från H&M Home

Jag älskar tanken med att ha ett eget trädgårdsland. Men jag ogillar att så frön och jag är inte heller särskilt förtjust i att gallra, rensa eller vattna. Den där sommar-fixar-känslan som tidigare gjorde att jag njöt av att pilla i jorden, har gått förbi mig. Eller så har jag tappat den. Jag vet inte. Men den har hur som helst inte infunnit sig under de senaste åren. Däremot älskar jag att skörda det som växer i trädgården. Att få använda egenodlade och giftfria grönsaker, frukter och bär. Det skapar lyckorus. Väldigt starka faktiskt. Det är lite dubbelt, jag vet. Men jag gläds och förundras varje år över att det över huvud taget existerar en livskraft i de frön som vi har pillat ner i jorden.

I måndags skördade jag grönsaker och då var min kära vän Karin här på lunch. Att få bjuda henne på egenodlat kändes fint. Särskilt som hon känner mig och vet hur det ligger till med mitt ganska så obefintliga intresse för trädgårdssysslor och odling. Och trots att hon antagligen lika gärna äter grönsaker inhandlade från ICA. Jo, för så är det nog allt. Men i alla fall. Efter lunchen dukade jag även fram av Idas hembakade småkakor. Så vi drack kaffe och åt hallongrottor, som istället för hallon var fyllda med Idas hemkokta rabarberkompott. Och det var inte så tokigt det heller. Det blev en bra start på veckan. En hel del lyckorus "på det med" faktiskt.

Och just det här med lyckorus, det har varit välbehövligt och efterlängtat. För oavsett de bilder och texter som publiceras här på bloggen, existerar en verklighet som inte alltid synliggörs i inläggen. Vardagliga finheter såväl som oönskade fulheter. Och det är lite det jag vill beröra. Men mest vill jag dela med mig av ett lyckorus som slår alla andra. Ett livsviktigt sådant. Men det får bli vid ett senare tillfälle. När tid och ord harmonierar med varandra.

Ta hand om er!

KRAM

♥

Lite fler bilder

Alltså... kärleken mellan dessa två

Smulan bland hyllorna på Stockmann

...och så dessa underbara tallrikar

Hoppas att ni har fått en 

fin start på veckan!

KRAM

♥

Vi körde en repris

Under fredagen vilade vi våra trötta ben här...

...och så begav vi oss iväg på lite shopping 
(av det sparsamma slaget)

Vi hann även med att beskåda torghandelns blomsterförsäljning...

...och så passerade vi en silvermålad man

Under lördagen besökte vi Sturehofs krukmakeri...

...där tittade vi på vackra krukor i höstiga nyanser

Söta minivarianter av Sturehofskrukan

Krukmakeriets entré är en upplevelse i sig med alla 
vackra krukor, blommor och växter

Vi körde en repris från förra sommaren och tog en sista-minuten-kryssning till Helsingfors. På vägen hem stannade vi till vid underbara Sturehovs slott där vi åt glass och besökte krukmakeriet. En finfin och mysig tripp blev det!

Jag hoppas att ni har det bra!

Skön söndagkväll!

KRAM

  ♥  

Ordning

Nya lådor och tidskriftssamlare från IKEA

Det fina Eiffeltornet som Nora köpte i Paris

Blyertspennor och uggleblock från Lagerhaus

Jag har införskaffat nya förvaringslådor och tidskriftssamlare i samma fina och gröna nyans som vårt linneskåp. Nu återstår att få ordning på alla papper och artiklar som behöver sparas och förvaras (och som inte kan ligga kvar i datorn).

Idag skiner solen, vilket härligt sommarväder!

Fin dag till er!

KRAM

♥

Mest om en underbar bok

Mannen har plockat vinbär...

...och jag och sötnosan har köpt nya gummistövlar

Jag rensar vinbär och dröjer mig kvar i boken om En man som heter Ove. Den har liksom fångat mig. På riktigt. Mannen skrattade när han läste den. Även jag roades av innehållet. Kanske för att författaren var så träffsäker i att beskriva och beröra dråpligheter och livsviktiga ting. Uppvisade en skicklighet i att på ett underhållande sätt återknyta till det som kändes betydelsefullt i historien. Men mest av allt blev jag berörd. Av det kärleksfulla och ödmjuka i berättelsen. Berörd av bokens huvudperson. Ove. En 59-åring som inte låter sig luras av någon eller något och som inte heller hymlar med sina åsikter. En man som, om du skulle fråga honom, hellre beskriver sig som principfast än som långsint och inskränkt. Ove. En man som är på det klara med att han inte tycker så särskilt mycket om folk, för att de allt som oftast inte är riktigt kloka. Bortsett från Oves fru då, som han så fint beskriver som "all hans färg". 

En man som heter Ove är inte bara en rolig berättelse. Den lockar inte enbart till leenden och skratt. Den är även en symbolisk och insiktsfull bok om livet. Om att man som människa kan vara lite kantig, avig och nött, men trots detta inneha ett omedvetet och känslosamt inre. Även om en man som Ove själv anser att känslor och agerande inte riktigt är förenliga med varandra och att han därför själv är symbolen för en handlingens man. En man av svart och vitt.

Jag kan inte låta bli att citera ett par meningar från bokens innehåll. För att de i sin enkelhet är så vackra och beskrivande för hur människan och livet kan gestalta sig.  

      

Ove om kärleken till en fru

"Ove förstod mycket väl att hennes vänner inte begrep varför hon frivilligt vaknade varje morgon och beslutade sig för att dela dagen med honom. Han begrep inte heller. Han byggde en bokhylla till henne, och hon fyllde den med böcker av folk som skrev sida upp och sida ner om känslor. Ove begrep sig på saker han kunde se och ta på. Betong och cement. Glas och stål. Verktyg. Saker man kunde räkna ut. Han begrep räta vinklar och tydliga instruktioner. Konstruktionsmodeller och ritningar. Saker man kunder rita på papper. Han var en man av svart och vitt. Och hon var färg. All hans färg".

Ove om insikten kring ett liv

"Och tid är en märklig sak. De flesta av oss lever bara för den som ligger framför oss. Om några dagar, några veckor, några år. En av de plågsammaste stunderna i varje människas liv är förmodligen insikten om att man har nått den ålder då det finns mer att blicka bakåt än framåt mot. Och när tiden inte längre ligger framför en måste man hitta andra saker att leva för". 


Min reflektion kring boken blir slutligen att den är lätt att älska. Att den både bjuder på, och skapar, igenkänning och eftertänksamhet. Så om ni inte har läst den, gör det!

Nu ska jag ut och promenera i
mina nya gummistövlar.
Känna på regnet.

Finaste dagen 

till er!

KRAM

  ♥  

Söndag och lite annat

Söndagsfika och kaffedrickande ur de finaste muggarna

Tårta med grädde, kondenserad mjölk, daim, vindruvor och vinbär

I morgon mjukstartar vi med vardag igen. Men jag vill helst ha sommar och ledigt (precis som så många andra). Och jag längtar inte det minsta lilla efter vardagsrutiner och stress och jobb och aktiviteter och höst och mörker och... ja allt det där. Näe, just nu lockar inte hösten, inte alls faktiskt.

Jag vill fortsätta med sommar, solvarma dagar, sovmornar och långsamtempo. Jag vill gömma mig kvar i sommarens kravlöshet. Fortsätta att läsa böcker. Gå promenader. Hinna med att fånga viktiga tankar vilka under vardagen vanligtvis uppstår som svårfångade förnimmelser. Det är så jag känner.

Så för att lindra vardagsångesten har vi söndagsfikat och ätit av en väldigt söt och god och inte särskilt vacker tårta. Och vi har druckit kaffe med skummad mjölk ur de muggar som vi fått av min käraste och finaste barndomsvän Annika. Det var trivsamt. 

Nu ska jag fortsätta att läsa om Ove och har ni inte tänkt tanken tycker jag att ni också ska läsa den. För den boken är helt klart värd sin tid. 

Jag hoppas att ni har

haft en fin helg!

Kram

 ♥ 

Mammahjärtat och fler semesterbilder

Hamnen
(Instagram)

Semesterbyn
(Instagram)

Stranden
(Instagram)

Utsikten från balkongen
(Instagram)

Den lummiga innergården
(Instagram)

Hotellets lilla vattenpark
(Instagram)

En av kvällarna
(Instagram)

Återseende av liten sötnosa
(Instagram)

Idag är det en sådan där dag då det hugger i mammahjärtat. En sådan som jag oftast väljer att inte skriva om. Men som jag idag ändå valt att beröra. För att jag önskar att jag hade kunnat befinna mig på en annan plats. Flera mil bort. Hos ett av mina allra käraste hjärtan, som idag har "tagit sig igenom" och klarat av en väldigt obehaglig och klaustrofobisk undersökning. 

Bilderna är från semestern. Tillhörande ett annat och mer trivsamt sammanhang. Lite irrelevanta med avseende på inläggets text. Men det är så det får bli idag.

En fin fredag önskar jag er!

KRAM

 ♥ 

Under olivträden

Den vackra hamnstaden

Staden sedd från ett annat perspektiv...

...då vi satt ute på piren

Några av de vackra blommorna

Finaste Smulan den dagen då vi tog lokalbussen för en shoppingtur

Ett av alla ålderstigna hus

Och så finaste Herman och ett gäng spexande greker

En konstnär hade en historia att berätta till vilken han formade sitt trådhantverk på diverse olika sätt

En av alla gränder

Bad i poolen...

...med tillhörande bollkastning

Veckans godaste mat intogs på favoritrestaurangen

Balkongmys

Mannen var törstig och fick (enligt honom) en riktig "fruntimmersdrink"

Under en vecka har vi befunnit oss på vår grekiska favoritö. Där har vi vandrat längs med vackra stränder. Beskådat gamla hus och fiskebåtar. Ätit fantastisk mat och haft turen att få upptäcka en ny och alldeles underbar restaurang. Och så har vi badat. Njutit av värmen, solen och den underbara atmosfären. Men framför allt har vi vilat och läst böcker. Suttit under olivträden och haft det obeskrivligt bra. 

Fortfarande har vi några sommarlediga dagar kvar. Jag hoppas att ni har det fint och mår bra!

KRAM

 ♥