Mest om en underbar bok

Mannen har plockat vinbär...

...och jag och sötnosan har köpt nya gummistövlar

Jag rensar vinbär och dröjer mig kvar i boken om En man som heter Ove. Den har liksom fångat mig. På riktigt. Mannen skrattade när han läste den. Även jag roades av innehållet. Kanske för att författaren var så träffsäker i att beskriva och beröra dråpligheter och livsviktiga ting. Uppvisade en skicklighet i att på ett underhållande sätt återknyta till det som kändes betydelsefullt i historien. Men mest av allt blev jag berörd. Av det kärleksfulla och ödmjuka i berättelsen. Berörd av bokens huvudperson. Ove. En 59-åring som inte låter sig luras av någon eller något och som inte heller hymlar med sina åsikter. En man som, om du skulle fråga honom, hellre beskriver sig som principfast än som långsint och inskränkt. Ove. En man som är på det klara med att han inte tycker så särskilt mycket om folk, för att de allt som oftast inte är riktigt kloka. Bortsett från Oves fru då, som han så fint beskriver som "all hans färg". 

En man som heter Ove är inte bara en rolig berättelse. Den lockar inte enbart till leenden och skratt. Den är även en symbolisk och insiktsfull bok om livet. Om att man som människa kan vara lite kantig, avig och nött, men trots detta inneha ett omedvetet och känslosamt inre. Även om en man som Ove själv anser att känslor och agerande inte riktigt är förenliga med varandra och att han därför själv är symbolen för en handlingens man. En man av svart och vitt.

Jag kan inte låta bli att citera ett par meningar från bokens innehåll. För att de i sin enkelhet är så vackra och beskrivande för hur människan och livet kan gestalta sig.  

      

Ove om kärleken till en fru

"Ove förstod mycket väl att hennes vänner inte begrep varför hon frivilligt vaknade varje morgon och beslutade sig för att dela dagen med honom. Han begrep inte heller. Han byggde en bokhylla till henne, och hon fyllde den med böcker av folk som skrev sida upp och sida ner om känslor. Ove begrep sig på saker han kunde se och ta på. Betong och cement. Glas och stål. Verktyg. Saker man kunde räkna ut. Han begrep räta vinklar och tydliga instruktioner. Konstruktionsmodeller och ritningar. Saker man kunder rita på papper. Han var en man av svart och vitt. Och hon var färg. All hans färg".

Ove om insikten kring ett liv

"Och tid är en märklig sak. De flesta av oss lever bara för den som ligger framför oss. Om några dagar, några veckor, några år. En av de plågsammaste stunderna i varje människas liv är förmodligen insikten om att man har nått den ålder då det finns mer att blicka bakåt än framåt mot. Och när tiden inte längre ligger framför en måste man hitta andra saker att leva för". 


Min reflektion kring boken blir slutligen att den är lätt att älska. Att den både bjuder på, och skapar, igenkänning och eftertänksamhet. Så om ni inte har läst den, gör det!

Nu ska jag ut och promenera i
mina nya gummistövlar.
Känna på regnet.

Finaste dagen 

till er!

KRAM

  ♥