Pärlhyacinter och lite annat

Rosmarin i Sturehofkruka
Prickigt underlägg (Nice) - present från Annika
Liten skärbräda i olivträ - Kreta

Pärlhyacinter i badrummet

Doftar ljuvligt

Vita pärlhyacinter på skänken i köket

Och så ett par blomsterstjälkar...

...i vardagsrummet

Vi har riktig vinter nu. Med snö och snöande och minusgrader och ett ljus som gör att det inte längre är kolsvart om kvällarna. Och inomhus har vi pärlhyacinter och lite annat blomster. Det gör mig glad. Mer behövs inte just nu.

Jag hoppas att 

ni mår bra!

KRAM 

♥ 

Att vara någon

Kort från Mokkasin och IKEA

Inspirerande böcker

Träunderlägg köpt i Helsingfors
Uggla - Lagerhaus

Vas - present från en vän

Kökshyllan

På badrumsväggen
(Ikeaprint)

Idag gör jag utrymme för längtansfulla tankar. Tänker på hur viktiga de är, hur gärna jag vill bli bättre på att uppmärksamma och bära med mig dem. Varje dag. Varje timme. Och minut, om så behövs. Och så ägnar jag tid åt att lyssna när (en sjuk) Herman pratar tv-spel. Försöker att hänga med i redogörelser kring levels och utmaningar och fighter och allt det där som är betydelsefullt i en spelande tonårings hjärna. Det är nämligen också viktigt. Att få vara en del av barnens tankevärld. Att vara någon som de vill berätta för. Det är utan tvekan det viktigaste.

Åh ja, som ni märker har bilderna inte så mycket med texten att göra. Inte alls faktiskt och så får det bli idag.

Fin kväll till er!

KRAM

  ♥  

Våffel- och pannkakssöndag

Söta tillbehör

Pannkakor och vetemjölsfria (allergi- men inte lchfvänliga) våfflor

Idag har vi ätit våfflor och pannkakor. Har man ett gäng pannkaksälskare i familjen får man helt enkelt offra sig lite. Och äter man våfflor tillsammans med hjortronsylt och grädde, gärna smaksatt med lime och ingefära, kan även jag tycka att det smakar gott!

Hoppas att ni har haft

en behaglig söndag!

KRAM

♥

Semlor och lite annat

Fettisdagsbullar

Utan mandelmassa och med grädde

De flesta bullarna fylldes även med hallonsylt

Hermans favoritbullar

Hej hopp lördag... eller hej i alla fall! Efter ett par väldigt trivsamma dagar tillsammans med Annika och killarna (tusen tack för allt älskade vän) ägnade jag fredagen åt att både storstäda och göra semlor åt en sjuk Herman. Idag äter vi (inte jag) också semlor, men för övrigt blir det en lugn dag. Det känns riktigt skönt!

Ta hand om er!

KRAM

♥

Mer energiboost

I eftermiddag kommer min "bästaste" barndomsvän och hennes killar. Att få umgås med dem är som en fin energiboost! 

Önskar er en fin onsdag!

KRAM

  ♥  

Vinterombonat och energiboost

Vinterombonat i salongen

Lampa från IKEA
HEMSTA 149 kr

Vas (även den) köpt på IKEA - GODKÄNNA 59 kr
Pläd från HEMTEX (julklapp från Smulan och Herman)

Energiboost

Förutom måsten och borden och annat görande njuter jag idag av vår nya och otroligt fina lampa. Och så boostar jag kroppen med citrusfrukter och ingefära och snart blir det en långpromenad ute i det snövita och vintersolvackra vädret. Att ha vinterombonat inomhus och en klarblå himmel utanför köksfönstret skapar trivsamma lyckokänslor!

Hoppas att ni har

det fint!

KRAM

  ♥    

Om helgen

Lördagskvällens kycklinggryta

Söndagsfrukosten

Favoritljuslyktorna

De nu undanplockade julkulorna...

...är nedlagda i julkartongerna

I fredags hade jag och mannen en date på stan. En han-och-jag-kväll med restaurangbesök och trivsam samvaro. Det blev en fin inledning på helgen. Resten av ledigheten har vi ägnat åt sovmornar, långa frukostar, friska vinterpromenader och undanplockande av julen.

Jag hoppas att ni har 

haft det skönt!

KRAM

 ♥  

Bortglömda

Mitt i januarimånadens snöyra fann jag några bortglömda sommarbilder. Bilder på sommarglada barn. Det är himla fint. Men snö och riktig vinter är också fint och det har vi nu!

Vad skönt med fredag hörni!

Ha en finfin kväll!

KRAM

♥

Snöyra och lunch

Idag har jag haft en lunchdate med en av mina käraste vänner. Det är fint att få sitta vid köksbordet och prata om viktigheter när snön yr utanför fönstret.

Hoppas att ni

har det gott

KRAM

♥

Om jubel och pulkaåkning och en värmande brasa

Rynningeviken

En pulkaåkslycklig sötnosa! 

En rogivande brasa i värmestugan...

...och såklart en lussebullsätande sötnosa

Hjälmaren

Naturens hus

En vilsam stund... och en nöjd men trött tjej

Snö. Vi har äntligen fått minusgrader och snö. Hela mitt inre fullkomligt jublar av lycka och vi gläder oss enormt mycket åt naturens magiska och numera vintervita skrud. Tänk så fint det kan vara att få pulsa i snön tillsammans med en pulkaåkande sötnosa. Att få uppleva vintervita stigar intill en sjö och därefter äta julens överblivna lussebullar framför en värmande brasa. Så otroligt fint och rogivande och livsnödvändigt och fullkomligt underbart! 

Tusen tack för era fina ord och kommentarer till det tidigare inlägget. Ni är så rara och gör mig så hjärtans glad!

Fin kväll!
KRAM

♥

Om orden, samtalen och om att hålla en hand

Min hand i hans... under måndagens promenad

Då händer blir bärare av kreativt skapande...

...och det lugn som vilar över en dukning som får vara kvar.

Små vimplar och stjärnor

Och så några hyacinter...

...som fortfarande blommar

Vackert ihopsatta i ett av barnens glas

Jag har en särskild förkärlek för hur människor tänker och kommunicerar. Både utifrån skilda nivåer av kognitiva processer men även med avseende på olika psykossociala perspektiv. Jag kan aldrig sluta att fascineras av hur den mänskliga hjärnan fungerar. Hur människors perception, tankesätt, handlingar och beteenden återspeglas i livet och relationerna. Som student har jag skrivit flertalet uppsatser kring dessa intressanta och mycket viktiga ämnen. Undersökt och analyserat samtalet och de sociala samspelets möjligheter/svårigheter med avseende på elevers lärande och självuppfattning. Och även i min livsvärld har jag fått erfara hur människors förmåga eller självvalda sätt att kommunicera har främjat eller hämmat deras relationer. Jag har på nära håll fått uppleva hur ord har blivit oåtkomliga för den som velat tala och jag har sett de konsekvenser som uppstått då tigandet varit ett aktivt val. 

Det finns ett stort värde i att kunna tala. Det kan beskrivas som en ovärderlig förmån att människan genom sitt språk både kan förmedla och möjliggöra för andra att ta del av det inre tankeresonemanget. Det kan därför både bli ledsamt och förödande om en människa väljer att tiga. Om denna backar in i en tigande tystnad och därigenom bidrar till att skapa osunda och oroliga relationer. Det går visserligen att lura sig själv till att tro att det har en skyddande effekt, men i slutänden vinner ingen på det. Att prata kan därmed anses som livsviktigt och jag har med bakgrund av det försökt att lära mina barn att göra sina röster hörda. Aldrig genom att vara otrevliga eller sarkastiska och inte med en nedvärderande eller anklagande ton. Utan genom att med ett lyhört och reflexivt tankesätt stå upp för sig själva och sina värderingar. Lyssna och lär är ett måtto som jag både eftersträvat och försökt att lära dem. Låt människor berätta, var nyfiken på och kring det som sägs, men låt dig inte luras eller trampas på. 
  
Jag har under min julledighet lyssnat till flera sommar- och vinterpratare. Jag har tagit del av deras livshistorier, lyssnat noggrant när de har berättat om sina erfarenheter och jag har inspirerats av deras mod. Mod att göra sina röster hörda. Att våga stå upp för sig själva. Att förstå vikten av att värna om det som är betydelsefullt, de mänskliga relationerna, tiden, samtalen och vilan. Och kanske är det min förkärlek för samtal som gör att jag fastnar lite extra för Tomas Sjödin och hans vinterprat om ordlöshet och svåra samtal. Min förkärlek och det bekanta i hans beskrivning av hur "människors händer, som när de rör vid varandra kan förmedla det ord inte riktigt orkar bära". När han pratar om ord som blir obrukbara och fattiga känner jag igen mig för jag har också upplevt att det kan vara de minsta orden som tar sig förbi vanmakten. Att det är de små uttrycken som kan göra skillnad... och när han sedan spelar en av mina favoritlåtar är det just de här orden som beskriver det 

Och utan ett ljud 

Mitt hjärta i din hand 

Har jag tappat bort mitt språk 

Det fastnar i ditt hår...  

Det är ord vars innebörd jag kan relatera till. Ett meningsinnehåll som blir beskrivande för vår sista tid tillsammans, den jag fick med min mamma. Hon som under en natt gick från att vara intellektuell och vältalig till att därefter bli fullkomligt oförmögen att tala. Oförmögen för att hennes ord togs ifrån henne, för att de blev oåtkomliga och därmed obrukbara. Och låtens text får mig att tänka på alla de dagar som jag suttit och hållit hennes hand. De månader under vilka vår tillvaro först kom att kännetecknas av ett borttappat språk och sedan av ett nytt sätt att kommunicera. Visserligen genom ett fåordigt, gestikulerande och simpelt språk, men väl ett fungerande och begripligt. Men texten får mig även att tänka på den hand jag fortfarande håller. Alltid när vi går promenader. Alltid när vi ska somna och allt som oftast när vi åker bil. Jag tänker på kraften i hans grepp och på det vilsamma, trygga och väldigt fina i att få hålla den. Och jag är tacksam över detta och än mer tacksam är jag över att vi fortfarande äger våra ord. Att vi har ett gemensamt språk med vilket tankar blir sagda. 

Önskar er den finaste helgen!

KRAM

♥