onsdag 17 februari 2016

Sedan urminnes tider

Alla Hjärtans Dag hos Ida och Dollan
God mat och fina paket
Matfixeri i köket med det rosa kaklet


De här med att fotografera, jag har skrivit om det förut, att det liksom inte blir av. Jag glömmer bort att ta bilder. På vardagarna är det fullt upp med jobb och arbetsrelaterade sysslor. Och på helgerna ska det hinnas med annat.

Och så något helt annat. Om det värdefulla i att få ett samtal från en av mina "base". Annika. Hon som gödslar med kärlek och samtidigt är ärlig och rak. Som bidrar till en hjärtefin vänskap. Hon. En viktig person. Så skulle jag beskriva henne. Det har liksom varit hon och jag sedan urminnes tider. Hon är en del av min barndom. Min ungdom. Mitt vuxna liv. Och mina barns liv. Och att jag får vara en del av hennes liv. Min familj en del av hennes familj. Det är fint. 


Nu blir det TV-mys och Farmen med Smulan!
Det kan man också ägna sig åt.
KRAM

1 kommentar:

Vardag och flärd sa...

Fotografering blir inte av här heller och jag skulle ju gå en kurs för att lära mig men det blir kanske tillfälle så småningom.
Verkliga vänner är fint och livsviktigt och speciellt när de blir en del av familjen, så fint att du har din Annika.
Var nu rädd om dig, vännen, och ha fina dagar, snart är det helg igen!
Kramar Eva