 |
| Kan man få nog av Pärlhyacinter? |
Tänk vad härligt det är att få omges av positiva och inspirerande människor...♥ Är det något jag verkligen tycker om så är det när ödmjukheten och respekten talar genom människor, om människor och till människor!!! Är det något jag verkligen känner respekt inför så är det när människor har förmåga att glädjas över andras lycka, oavsett om det är de nära och käras eller någon avlägsen persons. Jag blir glad då människor visar medmänsklighet för livet, utan att det ligger ett syfte eller egen vinning bakom handlandet!!!
 |
| Retromönstrade och pastellfärgade grytlappar |
Är det något som jag däremot har svårt för, är det när människor lägger över ansvaret för sin egen sorg och olycka på omgivningen!!! Människor som förminskar sina egna fel och brister, försvarar och förklarar sig själva och samtidigt förstorar det de anser är andra människors felande egenskaper eller handlande. Människor som alltid sätter sig själva främst, de som stjäl utrymme från andra!!! Jag har svårt för det och sådant gör mig arg!!!! (jag vet att jag har skrivit om detta förr... men idag känns det extra viktigt att göra det igen)
 |
| Glädje förpackat i små pastelliga ting |
Jag kan ärligt säga att jag och mina stora tjejer har upplevt trauman och elände som knappt går att beskriva... men vi valde att överleva och vi har valt att välja det ljusa och positiva framför det svarta och eländiga! Det betyder inte att vi inte har fått, eller får kämpa, men vi försöker att inte fastna och göra andra ansvariga för vårt välmående!!!
Jag lever med tron att det oftast finns ett val... Ett val i hur jag kan välja att tänka, fortsätta att leva och med vilka jag ska umgås!!! Jag blir inte glad och lycklig av att umgås med människor som anklagar, nedvärderar eller dömer andra (vem blir det?)... Nu har jag inga bitterelaka vänner (mina är nämligen väldigt väldigt fina och roliga och härliga och tokiga och givmilda och kloka och ödmjuka... ja ni fattar) men när jag träffar på bitterhet och missunnsamhet, då går jag undan! Visst, alla har vi våra dagar... kanske veckor, men då människor fastnar och förblindas av sin egen självömkan... då flyr jag!
Kanske har jag tur, för jag kommer ofta i kontakt med härliga människor och jag har dessutom världens mest underbara familj!!! Jag har människor i min närhet som gör mig glad, som jag kan glädjas med, både då det gäller bagatellartade och livsnödvändiga ting!
Att stå upp för sig själv är inte att förminska andra,
det är att inte låta andra förminska dig!
Kram alla fina och kloka bloggisar och vänner!
Jag önskar er en finfin fredag!
LOVE AND PEACE
♥
7 kommentarer:
Träffsäkert!
Du är en vardagshjälte!
Kram vännen
Carina
Tack för dina fina ord hos mej.
Pärlhyacinter...mmm, de är så fina, ändå så har jag noga bara köpt såna en gång i mitt liv...!
Jag tror att vi till viss del, har ett val i våra liv, somligt kan man helt enkelt inte välja bort, men samtidigt så kanske man väljer att göra det bästa av det hela ändå, och i och med det så har man ju i alla fall kunnat välja lite grann ;*)
Kramar & Solstrålar
från Eva
Bra inlägg, med härliga bilder och fina färger.:-) Kram Stina
Kloka ord!
Ha en skön helg, kram Nettan
Det finns inte så mycket att kommentera för jag håller fullständigt med dig! Jag tror att dina vänner är fina för du verkar vara SÅ fin, men man kan inte undgå att träffa på tröttsamma personer. Något jag själv försöker förmedla är att tänka på något positivt innan man somnar på kvällen - och även under dagen MÅSTE man tänka på någon positiv sak hur svårt allt annat än är. Men det är inte lätt att övertyga någon som bara ser elände i allt.
Oj, det blev några rader ändå!
Ha en underbar helg, du fina!
Kram Eva
Både sorg och olycka är ju tillstånd som ingen frivilligt väljer att hamna i, därmed kan man ju inte ha ansvaret för sin sorg och olycka...?
Hur man hanterar och bearbetar sorgen/olyckan är en helt annan sak än att bära ansvar för tillståndet.
Man kan inte jämföra sorg och olycka, definitionen är alltid individuell. Man kan inte förringa andras problem för att man själv anser sig ha hanterat och bearbetat sina egna.
Förstår hur du menar med att inte lägga över ansvaret på omgivningen, men hur omgivningen reagerar och väljer att bemöta en i sin tur påverkar givetvis ens egen uppfattning om saken.
Ska man gömma sin sorg (eller vilket sinnestillstånd det nu är) för att bespara omgivningen det "jobbiga", eller ska man bara rycka på axlarna?
Skicka en kommentar