På tapeten

Tapet till sovrummet... så ljuvlig♥

Det här med barn, att vilja ha barn och att behöva hjälp från sjukvården... det har jag sannerligen ingenting emot och jag tycker verkligen att vi ska möjliggöra för barnlösa par att få behandling!!! Det tycker jag verkligen!!! Men det här som varit på tapeten de senaste dagarna, det här med att ensamstående kvinnor ska få laglig rätt att kunna skaffa barn genom att låta svensk sjukvård betala för insemineringar eller IV-befruktningar, det tycker jag är ytterst tveksamt!

Jag läste om en 40-årig kvinna som inte hunnit skaffa barn och som nu tyckte att det var besvärligt att behöva sätta sig på ett flyg ner till Danmark varje gång hon hade ägglossning. En annan ung kvinna (i 20-års åldern) hade inte tid att skaffa sig en partner och menade att hennes stora barnlängtan därför borde göra det legitimt med insemination. Jag vet inte hur ni tänker, men det här gör mig väldigt fundersam och tveksam. Eller ja, inte så vidare tveksam egentligen, utan mest förundrad över hur samhället och synen på sjukvården håller på att utvecklas! Det är klart att jag kan förstå att det finns en längtan efter barn! Men frågan är om det är en bra idé att låta skattepengarna gå till att bekosta befruktning åt ensamstående kvinnor, vilka inte hinner eller som tidigare har prioriterat bort att skaffa barn? Frågan är om det verkligen är ett försvarbart argument för att samhället ska bekosta kvinnors tidigare prioriteringar och val?

Att sjukvården är kostsam är väl inget nytt fenomen... och att en patients behandling kan kosta miljontals kronor är väl inte heller det främmande. Men faktum är att jag och många med mig ändå anser att det är helt försvarbart! Sjukvården är till för att diagnostisera, behandla och försöka bota sjukdomar och primärvården bör finnas för att delvis förebygga men också för att skydda oss mot sjukdomar och eventuella komplikationer! Frågan är bara om sjukvården ska fungerar som en lösning för ensamstående kvinnor som vill skaffa barn, om det är sjukvårdens uppgift?

Hela den här diskussionen har utmynnat i en fråga om mänskliga rättigheter och jämlikhet och om homosexuellas och ensamståendes rättigheter till ett barn. Men på något sätt blir även det en märklig diskussion... Det är inte människors sexuella läggning eller aspekten kring ensamstående kvinnors (eller män) förmåga att ta hand om barn som är det huvudsakliga, det är absolut inte det jag berör (jag har vänner som är både homosexuella och utbildade läkare och som också tänker som jag). Det är hur vi ser på de val som vi väljer att göra och vem som sedan ska stå för ansvaret och kostnaden för dessa. En annan intressant aspekt blir dessutom den kring alla män som längtar efter barn och som inte har hittat en kvinna som de kan tänka sig att skaffa barn med... Hur ska samhället kunna bistå dem och hur fungerar jämlikhetsaspekten kring detta?

Genom åren har jag under perioder haft mycket med sjukvården att göra. Jag vet hur man som anhörig kan ställas inför situationen där det krävs att man vet vilka alternativ och möjligheter som finns och att man ibland kan tvingas kämpa och ombesörja för en rättvis behandling och vård!!! Jag har också fått uppleva att det är de människor som vet och kan och som är bäst på att förhandla, som också är dem som får den bästa vården! Jag är i vissa avseenden väldigt kritisk mot sjukvården, så är det nog. Jag har haft barn med livshotande hjärnhinneinflammation och blivit nekad att komma in. Ett älskat barn som tack vare min tjurskallig och mitt trots mot sköterskans inrådan överlevt, för att jag ändå sökte vård! Jag har fått kämpa för en mor som blivit felbehandlad och sedan hjärnskadad... och jag har upplevt att barnsjukvården förutsätter delaktiga föräldrar för att överhuvudtaget fungera. Ja jag har mycket att säga om svensk sjukvård, det har jag! Så jag tycker nog inte att sjukvårdens främsta uppgift ska ligga i att vara en lösning eller en backup för ensamstående kvinnor som inte har, eller tidigare inte har haft tid att skaffa barn! Jag anser att sjukvården i första hand måste bli bättre på att se till att ta ansvar för de människor som behöver sjukvård och behandling (inklusive barnlösa par), istället för att vara en alternativ och praktisk genväg till att skaffa barn!!! Jag tycker dessutom att sjukvården bör vara mer likvärdig och inte beroende av var du bor...  

Kanske har jag missat något väldigt väsentligt och kanske att jag en dag ändrar mig... Men just nu är jag mest tveksam till att sjukvården ska ansvara för ovan nämnda resonemang.

Ha en fin dag alla rara!

Kram♥