Jo tack, vi ägnar oss åt att fika så att du kan må dåligt. Eller?

Sconesfrukost

Dukat för familjens far

En sak som har varit påtaglig under mitt bloggande är att jag ofta får kommenterar kring vårt fikande och ätande. För det mesta är det som sägs väldigt snällt, men det händer att jag får andra, mindre smakfulla kommentarer. Till de sistnämnda hamnar de som, med en viss ton av missunnsamhet, innehåller en undran över om vi inte gör annat än att baka, fira, duka fint och äta? Jag har tom fått höra att min blogg kan få andra att må dåligt. Vad svara man på det? Kanske, -jo tack vi ägnar all vår vakna tid åt att äta bakelser och dricka kaffe ur våra finkoppar, så att du kan må dåligt. Eller?

Det blir faktiskt tröttsamt med dessa missunnsamma kommentarer. För "jovisst" vi äter och fikar en del och jag finner en glädje i att göra det mysigt. Men det är jag ju inte ensam om att känna och det är ju inte heller det enda jag lägger tid på. Vi ägnar oss åt en hel del annat också. Som att jobba, slita, flänga och kämpa med både vardagsbestyr, välmående och annat som dessutom kan vara både tidskrävande och okul. Så är det och egentligen spelar det väl ingen roll vad folk tror. Det som skrivs här på bloggen bestäms ju trots allt av mig och jag vet ju att det endast beskriver en fjärt i rymden. Mina inlägg representerar ju inte livet som sådant, för i verkligheten inkluderas ju tillvaron av så mycket annat. Det är hos oss som det kan vara hos många andra. 

Visst är verklighet oftast bra och som en extra bonus känns den ibland också väldigt fin. Men däremellan lever även vi oss igenom jobbigheter. Svårigheter som att en dotter under de senaste åren genomgått ett x antal undersökningar för att utesluta allvarliga neurologiska  sjukdomar. Som att mannen plötsligt tappar allt kroppshår (och då menar jag verkligen vartenda hårstrå). Som att nya allergier tillkommer vilka påverkar familjens hälsa och kosthållning. Som att vi behöver hantera nya och redan befintliga trauman vilka drabbar människor i vår närhet och som även berör våra liv. Många "som att" vilka inte är så vidare tjusiga eller härliga, inte alls faktiskt. Men dem finns här och är en del av våra liv.

Så ja, vi gör annat än att duka fint och äta och fika och dricka kaffe ur finkopparna. Vi är i livet och vi lever det som de flesta andra gör. Och jag försöker att inte klaga. Undviker att visa hur trött jag kan känna mig (även om det ofta lyser igenom). Och fastän det finns saker som gör mig galet arg, frustrerad och ledsen, så väljer jag att inte beröra det så mycket. Trots att jag har sorger och ledsamheter som måste bearbetas, som inte kan väljas bort. För får jag välja, då föredrar jag det som är fint och vackert. Jag gläds över att kunna skratta hjärtligt och uppmärksamma det som är härligt. Det är en livsnödvändighet som ger mig styrka. Så att jag kan må bra!

KRAM

♥