tisdag 9 december 2014

Om det som är själafint och om ett läckage

Medan mannen och tjejerna graderade intogs lördagens mysfika  HÄR
(Instagram)
En ögonblicksbild från söndagens långa väntan
(Instagram)
Och så en gammal julbild på två av våra finaste


I år ligger jag extra mycket efter med både julförberedelser och annat görande. Det känns ofint. Men det finns annat som känns själafint. Helgens trivsamheter tillsammans med lillebror och Co är ett exempel. Dagens solskensväder ett annat. Ytterligare finheter är att min dator har fått liv (i form av en ny hårddisk). Att mannen och tjejerna klarade lördagens gradering och att den förstnämnda börjar återhämta sig från helgens skador. En lungkollaps, det är inte att leka med. Så det gör vi inte. Vi tar det på fullaste allvar. Nu är han sjukskriven och måste vila. Idag arbetstränar/jobbar han samtidigt som han vilar. Hur det går ihop vet bara han. Det är manlig logik. Nästa vecka tas nya röntgenbilder. Är inte läckaget läkt blir han inlagd. Det vill vi inte.


Fin tisdag till er!
KRAM

4 kommentarer:

Vardag och flärd sa...

Vännen, jag hoppas verkligen att det blir bra med mannen, och det fort! Kanske kan det vara lite skönt att ha honom hemma ett litet tag.
Det där med julförberedelser blir mindre och mindre för varje år, nu är det ljus och blommor som gäller här. Och Julias pyssel.
Vilken tur att datorn återuppstått!
Bilden på dina flickor är så härlig och glad!
Då hoppas vi på lite fortsatt sol och bra läkning för mannens del, rara du!
Kramar Eva

Anonym sa...

Men det låter allvarligt. Hoppas han blir frisk snart!

Kram vännen
Carina

annika sa...

Låter läskigt med mannens lunga. Hoppas att det är läkt till nästa besök. Konstigt att män har svårt att erkänna att de kan behöva vila, ta det lite lugnare.
Grattis till alla som klarade graderingen!
Kram
annika

Här är gudagott att vara ! sa...

Hoppas att maken lär av sin fru att prioritera rätt saker här i livet.
Vi behöver alla göra återkommande uppdateringar hur och vad vi väljer i våra liv !
Julförberedelserna blir som dom blir...Alltså mindre och mindre för varje år. Har lärt mej att det blir bra ändå ;)

Kram / Anneli