 |
| Älskade barnbarn... |
Är det något jag går igång på så är det orättvisor. Det behöver inte handla om liv och död, de kan vara små, men ständigt återkommande. Sådana som ibland kan verka obetydliga, men som ändå finns där. När detta inkluderar barn... då väcks frustrationen inom mig! Om jag ska begränsa mig och bli lite mer specifik, så är en av dessa orättvisor den som faktiskt kan förekomma mellan syskon, eller kusiner! Nu kan ju inte ett älskat barn eller barnbarn hjälpa att ett annat syskon eller syskonbarn är mindre ombesörjt. Ansvaret för detta beteende anser jag helt ligga hos den vuxne, föräldern, eller mor/farföräldern. Kanske är det hos dessa en omedveten handling, men som vuxen känner jag att man faktiskt måste vara lyhörd om omgivningen påtalar detta. För då orättvisorna blir tydliga, är det inte kärleken som lyser igenom, det är skillnaden... att någon hamnar i skymundan, inte får känna sig lika viktig eller sedd. Många har samtalen kring detta varit då jag och mina väninnor diskuterat, och hos de flesta kännetecknas detta dilemma av att den gynnade verkar vara mer eller mindre omedveten om vad som sker.
Att kärleksyttringar kan se väldigt olika ut är väl inte så konstigt, men när uttrycken, omsorgen och engagemanget befinner sig i obalans, när särbehandlingen är ett faktum, då berörs jag... eller snarare upprörs jag! Jag brukar tänka att "det är inte vad du känner, utan hur du beter dig som gör skillnad"!!!!
Jag tror inte på millimeterrättvisa, eller att det alltid måste vara lika... utan jag anser mer att saker och ting kan jämna ut sig, och att det är viktigt att barn får lära sig det. MEN ibland, då samtalen hos den som gör skillnad fastnar, när tankar och känslor är enkelriktade, och när någon annan inte ägnas tid eller omtanke, då lider jag! OCH jag vet att det finns fler som känner likadant, att någon gynnas, andra "glöms" bort och där skillnaderna gör ont för den som hamnar i periferin!
Tack, det var viktigt för mig att få säga detta!
Allt väl önskar jag er denna måndag!
Kram
♥
11 kommentarer:
Kan inte annat än att hålla med..
Det tragiska är att även den som gör denna orätta inte alltid är medveten om det hela..
Så söt hon är Dorisen!!!
Söta lilla Doris!!
Helt sant alltihopp, det är hemskt när såna saker händer..!!!
Du skriver om något väldigt viktigt, bra!
Tack tillbaka till dig!
Kram Carina
Une publication pleine de bon sens... et importante.
gros bisous
Så vackert!
Och vilken fin blogg du har!
ha en fin Dag!
Kathrine
Hej Vännen!!!
Så fin bild på lilla gosingen....
Du skriver så klokt och fint!
Ha en fin dag...
Kram Agnetha
Verkligen fint skrivet. Bilden är helt underbar.:-) Kram Stina
Instämmer till fullo!!!
Puss Puss mamma!
Ida♥
Hej Maria.
Vad fint du skriver om orättvisor, det är en sak som verkligen gör mig arg också, att få någon att känna sig mindre värd på det viset. Jag tror att de som utövar detta mår dåligt, inte för att det är en ursäkt utan mer en förklaring.
Men ni gör rätt som påtalar orättvisan, det är ändå en möjlighet till en spirande tanke hos den personen.
Lärdomar är svåra, och det verkar som om det finns två vägar för en människa som blivit utsatt, aningen blir hon en som gör dumt, och hämnas på andra, en likadan, eller också tar hon avsteg och avstånd från övergrepp, och går den goda rättvisa och kärleksfulla vägen. För att ingen ska behöva känna som hon gjorde, att någon också står upp för henne kan vara avgörande tror jag.
Hoppas ni kan hjälpa.
När jag åter besöker din blogg, så en spontan tanke, som jag inte tänkte skriva, men nu skriver var, när jag såg dina bilder.
Kvinnan är ett geni, ett fotografiskt geni, och mycket konstnärligt begåvad. Jo jag vet att det låter överdrivet, det var därför jag inte tänkte skiva det, men livet är för kort för att inte sprida det goda.
Rörande och jättegulligt om din tacksamhet att ha en fin man.
Jag älskar ditt nya badrumsskåp.
Önskar dig en jättefin dag.
Kram Zara
Verkligen sorgligt när sånt händer, för det gör det ju.
Ibland behöver människor rannsaka sej själva lite mer, kanske. Och saker och ting kanske kan ställas tillrätta på ett bra sätt, trots allt.
Kram ♥
från Eva
Skicka en kommentar