Om varför jag bloggar

Jag fick frågan häromdagen om jag inte tröttnar på att ha en blogg där "allting alltid ska verka så himla mysigt och fint". Om jag inte känner att jag vill bita ifrån lite. Skriva andra typer av inlägg, klämma åt folk lite...

Jag vet inte varför ni andra bloggar, men för mig mig handlar det om att inläggen ska kännas rätt i själen. Oavsett om jag skriver om bagateller eller sådant som förmedlar det fina i livet. 

Visst händer det att jag vill skriva inlägg då jag är irriterad, arg eller stör mig på saker. Som när vuxna människor ska tala om för mig hur jag ska göra. När någon underskattar min förmåga eller kunskap. Förklarar hur jag ska utföra en handling utan att egentligen fundera över om det behövs eller om jag efterfrågar informationen. Och jag kan bli rysligt frustrerad över människor som ljuger, eller inte lyssnar. Över dem som älskar att höra sin egen röst utan att lämna utrymme åt andra. Och när det gäller mina barn och de orättvisor som de kan råka ut för, då finns det knappt ord för hur jag känner. Då blir jag ilsken och arg och trött och... ja allt!

Och ibland skriver jag om detta. Låter texten vila ett par dagar. Och oftast får det vara bra så. Det finns så mycket skit i världen, så många prövningar och annat svårt som inte har en mening (jag tror nämligen inte att det finns en mening med allt som sker), men att förmedla ilska och sorg över sådant känns oftast inte värdefullt. Jag blir inte lyckligare av det. Inte heller eftersträvar jag att klämma åt andra, eller "pekfingevalsa", även om det finns tillfällen då det skulle kännas befogat.

Jag bloggar om sådant som jag uppskattar. Och jag bloggar mest för min egen skull. Jag försöker inte sälja något och jag vill oftast inte provocera eller skapa debatt (bara vid enstaka tillfällen). När jag skriver om en mysig frukost är det för att det är just så den kännas. Och när jag skriver om människor jag gillar så är det för att jag verkligen tycker om dem och för att vänskapen gör mig glad (även om alla inte nämns i bloggen). Men också i detta avseende sorterar jag och ibland undviker jag att berätta om allt de fina och roliga kring familjen och andra nära. För jag har förstått att det kan sticka i (vissa) andras ögon.

Som läsare eller bloggare kan man inte tycka om allt och alla. Det finns bloggar som jag inte besöker för att jag tycker att de är osmakligt skrytsamma eller tråkiga. Att bloggare har olika värderingar eller åsikter, klara jag av och jag kan tycka att det i flera avseenden både är spännande och intressant. Däremot tröttnar jag snabbt om bloggen i allt för stor utsträckning blir ett forum för självbekräftelse eller skryt. Det är trist och då återkommer jag inte. Och vänder jag på det hela så är jag säker på att det finns läsare som inte återkommer hit, just för att innehållet inte passar dem. Och för mig är det ok.

Men till er som läser här och till er som har blivit mina bloggvänner, vill jag säga tack. Det är otroligt berikande att ha vänner ute i cyberrymden som man kan besöka och inspireras av. Och för er som inte stör er på "allt det mysiga och fina", kan jag berätta att jag nu ska ta mig en riktigt god och härligt besk grapefrukt! Och får jag tid över i eftermiddag, då ska jag mysa riktigt länge med att dricka te och läsa inredningstidningar.

Fin onsdag!

KRAM

 ♥