 |
| Trädgårdsblomster |
 |
Smulan inför gårdagens gradering
(Instagram) |
 |
| Tekniker |
 |
| Fight |
 |
| Fokus och kraft |
 |
| Träff |
 |
| Nora tar emot sitt pass och sin nya grad av sensei George Sallfeldt |
 |
| Nygraderade Smulan och Ida tillsammans med sensei George (vice ordförande i IMMAF) |
I förrgår plockades trädgårdsblomster in och sattes i en vas. Det var en särskilt efterlängtad fredag eftersom mannen kom hem efter att ha spenderat sin arbetsvecka på andra sidan Atlanten. Och hur mycket jag än delar hans och barnens glädje när de ibland reser iväg, lika mycket avskyr jag när de är ute och flyger. Det spelar ingen roll hur jag resonerar med mig själv. Hur väl jag försöker att tränga undan alla pockande katastroftankar. De övermannar mig. Överlistar mitt förnuft och gör mig sömnlös om nätterna. Åh ja, jag gör mitt bästa för att inte ge näring åt min oro. Jag vet så väl hur jag ska tänka, men att veta och tillämpa är inte alltid förenligt och det är inte förrän de är hemma som jag känner mig lugn. Och i fredags kom han hem.
Och precis som fredagen var gårdagen en särskilt efterlängtad dag. En graderingsdag när vi satt i en supervarm dojo och hejade på när tjejerna och ett gäng karateentusiaster kämpade på med sina tekniker, kator och fighter. Och efteråt gladdes vi med dem som under terminen och gårdagen kämpat sig till en högre grad. För en uppgradering är inget man får, det förtjänas genom hårt fysiskt och mentalt arbete. Det är nämligen med graderingar som med livet, det går helt enkelt inte att fuska sig igenom dem. Och när vi under kvällen firade med pizza och glass kände jag mig tacksam och glad. Glad över tjejernas insats och tacksam mot karateföreningens sätt att ta hand om sina medlemmar. Karate gör barnen starka. Det gör mig också lugn.
Och det HÄR kan vara en av de vackraste sångerna just nu. Pianospelet. Rösterna. Texten. Det är vackert så att det kniper i hjärtat.
Önskar er en fin
söndagskväll!
KRAM
♥
