Hej!

Lindos

Det är två år sedan jag publicerade mitt senaste blogginlägg. Två år som har varit fyllda med otroligt mycket arbete, men även en hel del härliga upplevelser.

Idag testar jag att lägga in ett par bilder från mobilen. Bildkvalitén är inte den bästa, men jag gillar motiven och känslan.

Jag vet inte för vem jag skriver eller om jag hör hemma här. Många av mina bloggvänner har övergått till Instagram, andra har slutat att blogga. Kanske finns det energi och ord som gör det möjligt att "hänga" här. Vi får se!

Kram

Frankrike♥

I slutet av juli for vi till Södra Frankrike. Här är Nora och Elise vid de imponerande klipporna i Saint Jean de Luz (beläget söder om Biarritz).

Andra dagen vandrade vi längs med kusten i Saint Jean de Luz. Här möttes hav och klippor på ett obeskrivligt vackert sätt.

Här har vi Elises lillebror Nicolas.
- i bakgrunden ser ni Pyrenéerna -

Elise och hennes mamma Marianne.

Under vandringen hittade vi ett magisk lunchplats att stanna vid...

...lunch with a view.

Efter några timmars vandring kom vi fram till staden Saint Jean de Luz.

Här omgavs gatorna av otroligt vackra hus. Staden tillhör Baskien, ett bergigt område vid västra Pyrenéerna. Baskien har sin egen kultur och sitt eget språk.

Hamnen i Saint Jean de Luz. Ser ni tidvattnet?

Tredje dagen åkte vi till Pau.
- i bakgrunden syns Pyrenéerna -

En av gatorna i ett regnigt Pau.

Vi tog en rundvandring och beskådade omgivningen och utsidan av stadens slott (ej med på bild).

Att blicka ut över när vi besökte slottsträdgården.

Fjärde dagen besökte vi en marknad i en liten by söder om Pau.

Här såldes marmelader, ostar, korvar, bröd, baguetter...

...och massor av grönsaker.

Därefter åkte vi till Elises och Nicolas pappa i Aubertin. 
- Här bodde Nora när hon besökte Elise för snart tre år sedan -

Vi fick njuta av god mat och trevligt sällskap.

Grillade delikatesser.

Senare på eftermiddagen besökte vi ett par vingårdar.

In making.

Smulan fotograferade lika mycket som jag. Här fångar hon den makalöst vackra omgivningen.

Överallt växte det vinrankor.

Givetvis passade vi på att provsmaka vinerna. På vingården Clos Lapeyre producerades flertalet olika vita viner. Dessa var utsökta i sin smak.

Den femte dagen besökte vi ett museum och så tog vi en promenad runt en närbelägen sjö i Garlin. Här är vår fantastiska vän och värdinna. Hon är vänligheten själv och hon är dessutom en utsökt kock som är fylld av humor, värme och positivitet.

På söndagen, vår sjätte dag, åkte vi upp i Pyrenéerna. I La Raillère och intill Le Chalet, beläget 1000 m över havet, parkerade vi våra bilar.

Därefter ägnades dagen åt bergsvandring.

Herman och Smulan beundrar ett av alla vackra vattenfall.

Nicolas är pepp inför bergsvandringen.

Marianne och hennes man Richard.

Elise.

Vi valde en vandringsled som gick längs med flertalet vattenfall.

Överallt var det obeskrivligt vackert och jag gjorde mitt bästa för att hinna fotografera.

Även Herman fotograferade en hel del.

Dagen bjöd på molnigt väder och temperaturen låg på mellan åtta och femton grader Celsius. Det var med andra ord ett helt perfekt väder att vandra i.

Under hela vandringen befann jag mig i ett lyckorus. Vi var fullkomligt hänförda över Pyrenéernas magiska natur.

Harsyra...

...och trolska stockar.

Blomster

Med jämna mellanrum stannade vi och lyssnade till ljudet av vattenfallens framfart.

De tog på benmusklerna att vandra, men humöret var på topp!

Fina och glada tjejer!

Känslan och dofterna... dessa spar jag i mitt hjärta.

Richard och Johan beskådar skådespelet.

Efter ett par timmar stannade vi för en picknicklunch.

Alla var hungriga.

Vi befann oss i höjd med molnen. Luften var fuktig och efter ett tag åkte huvorna och extratröjorna på.

Därefter fortsatte vandringen, förbi magiska bergsklippor och blomster.

Ett och ett annat stup passerade vi. Det här stupet syns dock inte så bra på bilden.

Under vandringen befann vi oss i en konstant vattendimma.

Vegetationen skiftade från plats till plats.

På ett ställe passerade vi där en snölavin en gång dragit fram.

Med vattenfallet som bakgrund.

Efter fyra timmar var vi nästan framme vid vårt mål. Ser ni bron?

Naturens krafter är beundransvärda och ljudet från vattenfallet var nästintill öronbedövande.

Känslan som uppstår när man har nått sitt mål...

...och får sätta sig inne i en bergsrestaurang och dricka varm choklad. Den är obeskrivligt skön! Killarna var hungriga och åt pannkakor till chokladen. Uppvärmda och nöjda begav vi oss sedan nedför berget. Nedstigningen tog endast 1 1/2 timma.
- här står vi på bron -
- beläget 1500 m över havet -

I en av dalarna ligger den lilla byn Cauterets. Här stannade vi på vägen ner.

Omgiven av Pyrenéerna.

Byn är en populär spa- och skidort.

Vi besökte saluhallen och passade på att köpa lite ost och korv.

Vi gick även runt bland gator och torg...

... för att sedan ta trapporna upp till en utkiksplats. Här med utsikt över Cauterets. 

Även här vandrade vi genom molnen.

Tjejerna sittandes intill den nedlagda järnvägsstationen.

På vägen hem från Pyrenéerna passerade vi flera gulliga byar...

...och sevärdheter.
- här är borgen i Laourdes -

När vi närmade oss Garlin tittade solen fram. Typiskt för detta distrikt är att det mestadels odlas solrosor och majs på fälten.

Under vår sjunde dag bilade vi genom distriktet Armagnac. Här odlas mestadels vindruvor.

Vi besökte Bassoues D´Armagnac...

...där hus, torg och byggnader var otroligt pittoreska. 

Richard var välbekant med området och guidade oss runt.

Längs med några hus växte kronärtskockor.

Donjonen i Bassoues

Åttonde och sista dagen hos våra vänner i Moncla.

Likt varje frukost serverades flertalet olika och hemmagjorda marmelader, färska baguetter, yoghurt, myssli, frukt, te och kaffe. Det smakade utsökt!

Under hela veckan tillagades samtliga måltider av ekologiskt odlade grönsaker från familjens trädgård. Varje måltid bestod även av en för-, huvud- och efterrätt.

Efter att ha tagit avsked av våra vänner begav vi oss till Biarritz. Vilken fantastisk kuststad!

Här sken solen.

Fina Elise följde med till Biarritz och flygplatsen.

Vi hann utforska delar av strandpromenaden.

Här är vi påväg för att beskåda en helig plats.

Mina killar!

Det var många som besökte de heliga stenarna.

Imponerande

Den mäktiga kyrkan.

Gågatorna var fulla av turister...

...och vi avslutade vår vistelse med en mycket god pizzalunch.

Frankrike

För två år sedan hade vi förmånen att ha Elise hos oss. I år var det vår tur att besöka Frankrike. Och vi fick en helt fantastisk vecka. Tillsammans med Elise och hennes varma och gästvänliga familj har vi umgåtts, samtalat, skrattat, trivts och upplevt otroliga miljöer. Varje måltid har varit en kulinarisk upplevelse och vi har bjudits på gåslever, ankmage och fantastiska patéer, pastejer och gratänger. Vi har njutit av goda viner, ostar och hembakta sötsaker. Vi är mycket mycket nöjda! Tusen tack finaste Elise, Marianne, Richard, Nicolas, Carla och Ofeli för en helt enastående vecka!

♥ ♥ ♥

Flygkaos

Och så lite ordande om det som inte var så fint. Vår flygresa inleds med ett tekniskt fel. I samband med att planet startar stannar motorerna och i över en timme sitter vi instängda i ett SAS-plan som på marken saknar ventilation. Det är otroligt varmt och kvalmigt. Till slut körs ett extra startaggregat ut till planet så att motorerna kan startas. Det känns väl sådär. Men vi lyckas lyfta och fram till inflygningen i Biarritz förlöper flygturen väl. 

Vid inflygningen uppstår emellertid turbulens och ett kraftigt oväder medför att landningen avbryts. Plötsligt är det landningsförbud i Biarritz och i över en halvtimme tvingas vi cirkulera över flygplatsen. En ny landning påbörjas men avbryts tvärt och istället vänder vi om och flyger till Bordeaux. Här blir vi ståendes i nästan fem timmar. Ingen får lämna planet och vi är fast i ett kokhett plan som saknar ventilation. Under tiden passerar ett fruktansvärt åskoväder som får hela planet att skaka. Nu får folk panik, rösterna höjs och det är många som vill kliva av. Jag vill också kliva av. Jag gråter en skvätt. Men vi är fast, ingen får lämna planet. 

Efter ett par timmar ges vi tillåtelse att lämna planet och 32 passagerare stiger av. Men inte vi. Istället blir vi kvar i väntan på tankningstillstånd och andra nödvändiga tillstånd. Under tiden lastas bagaget av och på och piloterna räknar om planets tyngd- och balanspunkter. När ovädret dragit förbi får vi äntligen gå ut. En liten stund står vi ute på den mörka och nedstängda flygplatsen. Flygvärdinnorna har svårt att bemöta alla upprörda passagerare. Folk är trötta, törstiga och hungriga. Samtidigt hör jag när en flygvärdinna säger att hon aldrig under sina 30 verksamma år har upplevt något liknande. 

Senare får jag veta att ett plan har lyckats att landa i Biarritz, vid andra försöket. Gah... Samtidigt föreslår piloterna att vi ska lyfta för att sedan cirkulera ovanför ovädret i Biarritz. Jag känner ett starkt aldrig-i-livet-nej, men efter ytterligare en timme, och med starthjälp av ett extra startaggregat, lyfter vi. Då är klockan långt efter midnatt. Förhoppningen är nu att vi ska kunna landa i Biarritz, i annat fall måste vi flyga till Marseille. Vi vet inte var vi kommer att hamna. Det enda vi vet är att det kommer att bli en turbulent flygning. 

I Biarritz väntar våra vänner. I ankomsthallen annonseras nya landningstider, men inte med ett ord nämns det att planet faktiskt står i Bordeaux. Som tur är har Nora haft sms-kontakt med Elise, så familjen vet hur det ligger till. Med sju timmars försening och efter en mycket turbulent inflygning lyckas piloterna att landa i rätt stad. Som tur är har våra vänner bokat om vår hyrbil och de har även fixat ett boende i Biarritz. Elise möter oss på flygplatsen och vid gryningen somnar vi utmattade i en övernattningslägenhet. Puh! Därefter hade vi, som jag tidigare har nämnt, en helt fantastisk vecka.

Jag hoppas att ni har

en fin sommar!

Kram