Att summera

Sista söndagen i juli åker jag och tjejerna till Annikas paradis... 

...och augusti inleds med paradisliv och bad i Mälaren.

En eftermiddag promenerar vi genom bokskogen...

...och så tar vi en liten paus vid slottet.

Den näst sista kvällen går vi ner till Mora By och tillhörande badplats.
(här bodde dalkarlarna som byggde slottet)

Det blev några fina dagar med trivsam samvaro, vila, god mat och...

...glassätande i hamnen.

Sedan far hela familjen ner till lillebror med familj...

...och här fortsätter vi finerierna med nöjsamheter som känns gott för själen.
(och jag ätert vaktelägg för första gången)

Flera promenader blir det...

...och vi besöker festivalen där Världens Snabbaste Allsång hålls och torg och gator är fyllda av marknadsstånd.

Medan grabbarna åker båt tar jag och svägerskan ett glas bubbel i trädgården.
(och jag fullkomligt älskar deras lummiga och vackra trädgård)

En händelserik sommar knyts ihop och avslutas med två fina besök. Den första går till Annika och hennes killar och den andra ner till lillebror med familj. Tack alla fina för dessa välbehövliga och rofyllda dagar!

Och nu då? Jo, medan ett finstrimmigt sommarregn slår mot köksfönstret samlas mina tankar kring tiden. Tro mig, jag har gjort mitt bästa för att leva i ett "nu" där all min medvetenhet har ägnats åt att fånga tidens alla timmar och ögonblick. Ändå sitter jag här och kan inte riktigt ta in att åtta veckors ledighet är till ända. Jag fastnar lite vid ett varför... varför tiden rinner iväg när man inte vill att den ska göra det.

Nåväl, det har varit åtta väldigt livsnödvändiga veckor. Vid terminsavslutningen var tröttheten enorm och redan första semesterveckan bestämde jag mig för att släppa jobbet helt. Inte en enda gång har jag läst jobbmailen. Inte en ynkaste sekund har jag ägnat något vetenskapsprogram eller någon artikel min uppmärksamhet. Jag gick in i sommarlovet med intentionen att, lika hängiven som jag är mitt arbete, lika hängivet och helhjärtat måste jag lägga min energi på att vila. 

Jag lyckades och jag har vilat. På mitt sätt. Jag har ägna morgontimmarna åt att sova och frukostarna har intagits långsamt och vid lunchtid. Och även om det kan tyckas som om jag har flängt än hit och än dit, så har jag funnit det oerhört vilsamt att få byta miljö. Det har varit fint att få sova på någons annans madrass och jag har känt en enorm tacksamhet över att ha så många kära att besöka. Och inte minst har jag funnit ro i att det, i skuggan av vardagens alla måsten och som sig bör, har funnits mer tid för mannen och mig. Många fler promenader har tagits och flertalet böcker har blivit lästa.

Så sammanfattningsvis har det varit en aktiv men ändå vilsam sommar. Jag har haft möjlighet att greppa kring sådant som jag tidigare uppfattat som diffust eller otillgängligt. Summan av kardemumman är att jag känner mig nöjd! Och i morgon börjar jag jobba igen. Det känns ok! Men idag är jag ledig och fram tills dess att terminen börjar äger jag min tid. Fullkomligt, helhjärtat och utan en tanke på det kommande arbetsåret.

Snart blir det en prommis med Bettan!

Ta hand om er!

KRAM

♥

Stopp stopp stanna

Stadsparkshäng med tjejerna...

...följt av en fikastund inne i city

Och så gårdagens trädgårdsfika under krikonträdet...

...tillsammans med den här lilla gobiten♥

Ljuvliga och charmiga lilla Ella...

...och som Dollan uttryckte var "den sötaste babyn ever"

En trädgårdsbild på lavendeln...

...som växer längs med husknuten

Här håller lavendeln på att blomma över och sent om kvällarna tänder vi belysningen. Jag känner stopp, stopp, stanna. Inte än. Jag är inte på långa vägar färdig med sommaren. Jag längtar inte det minsta lilla efter höstmörker och tända-ljus-stunder. Näpp! Jag vill ha mer sommar, gärna lite regn och massor av altanhäng. Japp, så är det.

Nåväl. I går kom kusin-Ida och lilla Ella hit och vi satt under krikonträdet, drack hemgjord fläderblomssaft och åt röra-ihop-kaka bakad på trädgårdens vinbär. Kvällen avslutades med grillat och i morse blev det långfrukost med en liten Ella vid bordet. Mysigt så det förslår!

Dagens sysslor består av en långpromenad och ett, som alltid efterlängtat, finbesök. Och så måste vi komma på vad vi ska äta. Ett ständigt, men överkomligt, dilemma.

 Lev väl! 

Jag hoppas

att ni har

det fint!

KRAM

♥

Jag har...

Vitaminer

En E-kolv!
Smulan vet vad hennes mamma gillar

Helgfrukost

En bukett från mannen

Trädgårdsgöra tillsammans med en liten kärlek

Bisses tomatplantor växer och frodas

Nya favoritmuggen

En annan helgfrukost

Den bortglömda pysselhörnan

Kollegor

Lunch med Åsa i Rosendals trädgård

Gårdagens huvudstad

Jag har en ledig dag. På riktigt! Under det gångna skolåret har jag jobbat mellan 50 och 60 timmar i veckan och ledigheten är välbehövlig. Att vara lärare har lärt mig massor och jag älskar det. Men nu är vårtröttheten påtaglig och jag längtar obeskrivligt mycket efter sommarlov och långsamma dagar. Jag ser fram emot att få mer tid för annat.

Under året har jag varit en sparsam bloggare och när tid ges lovar jag att det ska bli bättring. Med Instagram känns det lättare. Jag tar en bild, skriver några ord och sedan är det bara att publicera inlägget. Perfekt! Så jag bjuder på ett gäng bilder från mobilen.

Nu ska jag slänga mig i soffan och glo på TV. Minns inte när det hände senast. Tidigare idag hade jag en kombinerad promenad- och lunchdate med Bettan och nu känner jag mig nöjd, glad och lagom mör i kroppen.

Lev väl!

KRAM

♥

Peppar

Nuet i växthuset

Ett sommarminne
Länk

När vi vaknar ligger morgondimman som en fuktig slöja över åkern. Jag äter knäckemackor med nyskördade grönsaker och i tanken är jag tillbaka i sommaren. För ett ögonblick landar jag bland utflykter, slott och stunder av fin samvaro. Sedan återkommer nuet. Utanför fönstret viftar hösten med sina armar. September bär med sig nya utmaningar. Jag peppar mig själv. Säger heja heja och tänker bra saker om hösten.

Allt gott!

KRAM

♥

Knotiga och böjda och inte alls perfekta

På altantrappan

Knotig, böjd och alldeles underbar

Jag älskar det (o)perfekta. Både i livet och utifrån ett estetiskt perspektiv. Jag gillar när symmetri och regelbundenhet övergår i något annorlunda och oförutsägbart. När konturerna inte följer ett givet mönster utan istället låter skönja en historia i vilken unika linjer framträder. Som när tidens nötning och livserfarenheternas former tar plats och genom någon eller något kommunicerar med ett eget språk. 

Ute på altanen har vi ett tjugotal pelargoner. Mannen låter dem övervintra på jobbet. Några är hårt beskurna, andra har utvecklat trädlika stammar medan ett fåtal har levt sitt eget liv. De sistnämnda är både knotiga och böjda och på flera vis unika, men framför allt är de alldeles alldeles underbara. Ibland sitter jag där på altantrappan. Bland pelargoner, örter och annat blomster blickar jag ut över våra orensade rabatter och vildvuxna buskage. Ingenting av det jag ser är perfekt skött. Men vår trädgård är ett andrum. I det finner jag ro.

Hoppas att ni har det rofyllt!

Här öser regnet ner.

KRAM

♥

Billiga nöjen

Ögonfröjd inne vid Hertig Karls Allé

Under Örebros jubileumsvecka ordnades flera kostnadsfria aktiviteter

OpenArt i city - ett gratisnöje -

Lek i trädgården

Rävgången - här finns underbara promenadstråk -

Tänk vad Sverige kan vara vackert. Och tänk så många nöjen och aktiviteter det finns som är gratis eller som inte kostar så mycket.

Vi har haft en fin helg med Ida och Dollan. Här har cyklats, badats och lekts i parken. Och så har vi ätit pannkaka och promenerat i det underbara sommarvädret. Nu blir det film- och popkornmmys med en febrig och snuvig Smula. Det är viktiga grejer det.

Allt gott!

KRAM

♥

Några favoriter och om att förhålla sig

I köksfönstret hänger en favorit...

...en annan är läkepelargonen som inhandlades under ett
besök på Waldemarsudde

Ampeln kommer från Lagerhaus

I växthuset frodas Bisses♥ tomatplantor...

...och sommarvärmen har bidragit till att salldslöken har vuxit till sig

Altanen... och ytterligare en favoritpelargon

Vad lade ni märke till när ni kikade på mina bilder, de gröna växterna eller de skitiga fönstren? Det är spännande det här med vad man noterar och hur man sedan tänker kring det. Min mor skulle säkerligen ha kommenterat fönstren... för så smutsiga skulle hon aldrig ha tillåtit att hennes blev! Och sedan tror jag att hon skulle ha pratat om ampeln, för vi hade en liknande när jag var barn. En som hon hade knåpat ihop. PÅ PÅ... älskade mamma.

Det intresserar mig på vilka sätt vi lägger märke till något eller någon och hur vi uppfattar vår omgivning. Jag har en fascination för människors sätt att tänka och agera och har därför skrivit en del om det då jag har läst psykologi och didaktik. Bland annat har jag belyst självuppfattning utifrån människors situerade identiteter. Lite förenklat kan det beskrivas med att vår självbild formas i samspelet med våra egna och omgivningens förväntningar och att vi intar olika roller och agerande utifrån situationens specifika sammanhang. Vi är dem vi är, med personlighet och medhavda erfarenheter, men inför varandra kan vi blottlägga olika egenskaper och beteenden beroende på var, hur och med vem vi samspelar.

Ur ett didaktiskt perspektiv har jag reflekterat över såväl inter- som intrasubjektiv mentalisering. Syftet har varit att öka förståelsen för hur elevers situerade identiteter förankras och samspelar med deras naturvetenskapliga förståelse. Jag har skrivit om självbild, språk och sammanhang utifrån samspelet och de specifika lärandesituationernas betydelse. Men dessa S-fenomen gäller ju oavsett var vi befinner oss. De flesta människor är sociala till sin natur och samspelet är en viktig förutsättning för hur självreflektion och uppfattningar kring den egna och andras person kan möjliggöras. Och jag har funderat mycket kring det här. Särskilt när jag möter någon som är uppenbart kritisk gentemot andra, men överseende och ursäktande mot sig själv. Eller som när det motsatta förhållandet råder och andras förehavande höjs till skyarna medan de egna förminskas. Dessa aspekter har fått mig att ställa frågor kring på vilka sätt självkännedom hänger samman med vår syn på omgivningen? Om och hur godhet spelar någon roll för hur vi resonerar? Och vad det i sådana fall är som egentligen definierar godhet?

Jag tror att självkännedom och godhet är komplexa fenomen som förutsätter en kontinuerlig självreflektion. Att man bör ställa sig frågor kring de egna förehavandena utan att försvara, fördöma eller blunda för vad det är man ser. Och jag anser att ärlighet är betydelsefullt när man funderar på vilka grunder de egna handlandet, tankarna och de sagda orden vilar. HÄR pratas det om självkännedom och HÄR och HÄR om godhet. Intressanta och lyssnansvärda program om att förhålla sig till livet och till sig själv och andra. Livsnödvändiga men stundom svåra livsuppgifter.

Önskar er välbehag och

en trivsam kväll!

KRAM

♥

Vilsamhet

Vi for ut på landet och möttes av nyfikna blickar

Vilka charmtroll

Tant Grön i Vintrosa
(länk)

Nyinkomna växter

Butiken

Salladslök...

...och morötter från vårt trädgårdsland

I morse hade vi stora planer på att plocka vinbär och koka sylt. Jisses så mycket sylt det hade kunnat bli. Men, istället för trädgårds- och köksgöra blev det en behaglig promenad i det vackra vädret och sedan satt vi en lång stund i solen. Vi valde vilsamhet. 

Under eftermiddagen for vi till Tant Grön och fikade, en i allra högsta grad vilsam syssla. Dagen avslutades med grillmiddag ute i trädgården. Inte heller det ett särskilt slitsamt göra. Mest bara sommarfint och välsmakande.

Hoppas att er helg

har varit fin!

KRAM

♥