Att befinna sig i maj månad

Maj

 Under ett majregn...

Det råder dagar då jag förundras över livet. Det fina i att ljuset har återvänt. Att gräset är grönt och att jag snart är i mål med mitt evighetsprojekt. Och så är det maj. En av de bästa och svåraste  månaderna på året. Fin och alldeles underbar för att det är Smulans månad. Och ful för att den bär på en förlust. Förknippad med veckolånga vak, tårar och smärta. Den kan göra mig alldeles makalöst trött, den här sorgen. Och även om den inte är bedövande så ligger den där och pyr. Skär lite i hjärtat. Alltid och varje dag. Även då jag skrattar. För jag har inte riktigt orkat att ta itu med den.

Det är lite så det är att befinna sig i maj månad. Vackert och stundom sorgset. Och mitt i allt vardagligt görande försöker jag att inte gå händelserna eller livet i förväg. Inte ta ut belöningar eller sorger i förskott. Och jag tränar på att inte läsa ut meningar eller lägga energi på antaganden eller sådant jag inte vet. Och när vi pluggar tillsammans, tjejerna och jag, sjunger vi till den här låten. Och Smulan får tårar i ögonen och alla berörs vi av texten och musiken och allt det vackra som låten förmedlar. 

All of me (John Legend)

***

How many times do I have to tell you
Even when you're crying you're beautiful too
The world is beating you down, I'm around through every mood
You're my downfall, you're my muse
My worst distraction, my rhythm and blues
I can't stop singing, it's ringing, in my head for you

My head's under water
But I'm breathing fine
You're crazy and I'm out of my mind

'Cause all of me
Loves all of you...

Att känna är att leva!

Fin onsdag!

KRAM

♥