 |
| På hyllan i arbetsrummet |
 |
| Pappkartonger och hus från Lagerhaus |
Det står ett litet pappershus på hyllan i arbetsrummet. Den har stått där ett tag nu och nejlikan på bilden har för länge sedan vissnat. Den står också kvar, ihoptorkad och annorlunda i sin färg.
-skrivet igår-
Idag har jag förutom att producera resultattext skrivit ett långt och livsviktigt blogginlägg. Men jag valde att inte publicera det och istället hamnade det i utkastet. Precis som så många andra texter. Det var något med orden, inte själva innehållet, men med känslan som texten förmedlade. Den gav en oönskad bismak och det där med känsla och smak är viktigt. Både i det riktiga livet och i huruvida ett inlägg ska publiceras eller inte. Så det blev inget, även om intentionen fanns där. Jag har nämligen fått höra att en vän saknar mina gamla blogginlägg. Att de det går för lång tid mellan livsnödvändiga formuleringar och viktiga tankar. Och sanningen är väl den att jag inte riktigt hinner med. Inte riktigt hittar formuleringarna. Jag tänker och tycker och funderar och uppskattar och blir fortfarande brydd över saker. Men formuleringarna kring detta fastnar oftast inombords. Det är så det är.
Idag har jag förutom att producera resultattext skrivit ett långt och livsviktigt blogginlägg. Men jag valde att inte publicera det och istället hamnade det i utkastet. Precis som så många andra texter. Det var något med orden, inte själva innehållet, men med känslan som texten förmedlade. Den gav en oönskad bismak och det där med känsla och smak är viktigt. Både i det riktiga livet och i huruvida ett inlägg ska publiceras eller inte. Så det blev inget, även om intentionen fanns där. Jag har nämligen fått höra att en vän saknar mina gamla blogginlägg. Att de det går för lång tid mellan livsnödvändiga formuleringar och viktiga tankar. Och sanningen är väl den att jag inte riktigt hinner med. Inte riktigt hittar formuleringarna. Jag tänker och tycker och funderar och uppskattar och blir fortfarande brydd över saker. Men formuleringarna kring detta fastnar oftast inombords. Det är så det är.
Jag har också förstått att mina inlägg (fortfarande) kan upplevas som glättiga eftersom de mestadels består av bilder på tårtor och blomster och små inredningsprylar. Men det är också en del av tillvaron, även om det långtifrån täcker upp för allt. Så vill ni ha mer av verklighetsbaserade livsviktigheter får ni ha tålamod eller så kan ni lyssna till radioprogrammet Kropp och Själ (länk till nätet). Det sänds i P1 och är även tillgängligt via mobilapparna SR och Kropp och Själ. Här samtalas det kring ämnen som berör allt ifrån människors hälsa, livserfarenheter, beteenden och relationer till områden som belyser medicinsk forskning och vetenskap. Programmet innehåller endast prat och är väl värt att lyssnas på. Och vill ni njuta av en underbar låt går det bra att göra det HÄR.
Finaste mitt-i-veckan-dagen till er!
KRAM
♥
5 kommentarer:
Kära du..tänk så olika vi uppfattar vilka ord som skrivs och vilka bilder som visas. Jag menar hur vi som läsare uppfattar det. Jag har aldrig någonsin uppfattat det du skriver och visar som glättigt. För mig är glättigt och glättighet något helt annat än vad som går att finna hos dig. Om man nu letar sådant. Jag kan inte förstå hur någon kan uppfatta det så. Faktiskt kan jag inte det. Eller också är jag otroligt partisk och blind. Nej det vet jag att jag inte är! Nu blev jag verkligen fundersam..Tänk så olika vi uppfattar saker och ting.. Vi och livet är ju föränderligt och påverkbart. Perioder av något och perioder av annat. En blandning och inte samma hela tiden. Kanske vill vi skriva på ett visst vis under en kortare eller längre tid för att sedan bli till något annat.
Jag vet hur det är.. Det fastnar inombords och orden, tankarna och formuleringarna går inte skriva ner. eller så hamnar de i utkastet.. Det kan ju bero på massor av olika saker. Det går inte tvinga fram.
Jag tycker om det lilla huset och lådorna. Har sett dem och ville ha men köpte inte. Vill ha en fin hylla ovanför skrivbordet så att jag kan stoppa dit lite finheter. Både "Bagateller och livsnödvändigheter". Det vill jag inte vara utan!! :)
Kram och tack för att du är du och finns. Och tack för tipset om hälsodrinken ♥
Ann-Louise
Maria, jag tycker så mycket om dina bilder du visar, vi måste ha vackert och glättigt i vardagen för att få lite distans till allt jobb och nödvändiga tråkiga saker.
Dessutom tycker jag om att läsa dina funderingar och åsikter men jag vet så väl att det är inte lätt att få tid att sätta ord på sina tankar så att orden får den innebörd de ska ha.
Ha en fortsatt fin vecka, rara du!
Kramar Eva
Då jag läser dina inlägg blir jag alltid glad över dina vackra bilder. Jag gillar ditt sätt att fånga livet såsom det är just nu. Jag är också en funderare men jag skriver inte så mycket om det här på bloggen just för att ord tolkas så olika. Inte tycker jag set minsta att du är ytlig och glättad. Kanske att jag läser en del mellan raderna.
Jag läser fortsättningsvis dina inlägg med glädje och välbefinnande vare sig det handlar om det vackra i livet eller det som skaver.
Kram på dig
annika
Jag fortsätter gärna att titta på dina fina bilder :) Kram på dig Maria!
Skicka en kommentar