tisdag 6 november 2012

Om det jag skriver

Sockerkaksfika



Jag skriver inlägg om tid. Om bristen på tid och vad det kan göra med människor.

Jag skriver inlägg om föräldrar. Om de som väljer att blunda för sina barn. De som förskjuter verkligheten för att det får dem att må bättre. Fast barnen mår sämre.

Jag skriver inlägg om barn som farit illa. De som överlevt och väljer att inte längre vara välpolerade. De som slår sig fria. Men jag skriver också om barn som fått utrymme att tänka, tycka och vara som de vill. De som vågar ta plats utan att be om ursäkt.

Jag skriver inlägg om att snart vara klar. Om yrkesval och livsdrömmar. Om vikten av utbildning. Om det betydelsefulla i att vara lärare. Men framför allt i att våga vara den som undervisar. Den som leder och möjliggör lärande.

Jag skriver inlägg om utmaningar. Om att välja bort dessa till förmån för det välbekanta och trygga.

Jag skriver inlägg om saker jag gör bra. Inlägg som känns skrytiga, vilket ger mig en obehaglig smak i munnen.

Jag skriver inlägg om inspiration. Om den som finns och den jag saknar. Om längtan efter mer energi. Mer ork att vara kreativ.

Jag skriver inlägg om människor jag älskar. Om de jag beundrar och om varför. Och jag skriver om dem som vill bli älskade av alla och om dem som är fria att inte gå förlorade i detta. Om social smidighet kontra konflikträdsla. 

Jag skriver, men det känns sällan bra. För i det vardagliga livet är jag mestadels glad. Jag skrattar ofta och hjärtligt. Men något händer när jag försöker sätta ord på det jag vill förmedla. Det blir enahanda och tungt. Oavsett om det gäller bagateller eller livsnödvändigheter.

Så idag blir det såhär. Ett inlägg om vad jag skriver. Om sådant jag oftast inte publicerar. Och så bjuder jag på en bild från en av livets viktigaste stunder. En fikapaus. Tillsammans med de allra finaste och käraste människorna.


Fin dag till er!
KRAM

3 kommentarer:

Vardag och flärd sa...

Fantastiska du, jag förstår alltid vad du menar när du skriver, du är duktig på det! Ibland är det tungt men det är ju så det är. Du skriver så bra om dina glädjeämnen och dina njutningar och om dina kära. Och jag förstår att du kan skratta väldigt mycket! Bagateller kan också vara livsnödvändiga!
Det skulle dock vara himla skönt att slippa brottas med problemet TIDEN, men en annan dag blir det nog bättre ....
Jag hoppas du får en fortsatt fin vecka och att du finner små "glädjor" titt som tätt, det är du värd, du rara!
Kramar Eva

Anonym sa...

Instämmer med Eva. Gillar din skarpsynthet och ditt sätt att skriva.
Kram fina vännen
Carina

Ida sa...

Vackert... går rakt in i själen!
Puss Puss♥