 |
| Gårdagens kvällsvard |
 |
Vi äter kräftor och till det västerbottenpaj och egenodlade grönsaker. I magen bor en lättnadskänsla. Det känns lite som bomull. Mannen som egentligen skulle ha flugit till Australien i morgon, har fått framflyttat datum. Så jag befinner mig i vad som skulle kunna liknas vid ett tillfälligt andrum. Samtidigt ställer vi om och vi har vant oss vid att göra så. För det händer rätt så ofta att resedatum ändras. Och jag har liksom funnit mig i att man aldrig riktigt vet när, men att han med jämna mellanrum måste bege sig till något av jordens avlägsna hörn. Att hans arbetsplats ofta ligger i ödemarken och i ett gruvschakt flera hundra meter under marken.
Han älskar ju sitt jobb och det gläder mig såklart. Och det är inte gruvorna eller de stora maskinerna som skrämmer mig. Det är de extremt långa flygresorna. Jag avskyr att flyga, men avskyr ännu mer när min man eller mina barn är uppe i luften. Jag låter det inte hindra oss, men det bekommer mig. Det gör det. Och även om jag har ett intellekt som resonerar rationellt och utifrån en sannolikhetsprincip som säger att flygolyckor är sällsynta, kan detta göra mig sömnlös i veckor. När det gäller flygresor är jag inte cool. Det kanske inte märks utåt. Men det känns. Inuti. Rädslan. Som jag konfronteras med. Varje gång.
Alla bär på rädslor av olika slag.
Det här är en av mina.
Kram
♥
2 kommentarer:
Ja, vi bär alla på rädslor, så är det! Och jag förstår din flygrädsla även om min inte är så stark som din. Däremot har jag en stor rädsla för vägtrafiken och våndas varje gång mina kära ska ut på vägarna - jag kör själv bil varje dag men det är jag inte så rädd för. Jag mår riktigt dåligt om de inte kommer på utsatt tid, försöker dock att inte visa min rädsla. Jag hoppas din man kommer fort iväg så är han snart hemma igen!
Härligt med kräftor!
Hoppas du kan glömma rädslan en stund, vännen, och njuta av sommaren och helgen som vi har framför oss!
Kramar Eva
Jag tycker det känns hemskt att känna rädsla. Den kan komma plötsligt på grund av saker som händer, ibland finns den där och molar som tandvärk. Alltid handlar det om nära och kära, först och främst barnen. Det har hänt att jag vaknat svettig och skräckslagen för att jag drömt någon mardröm om att det hänt barnen något. Då måste jag skicka ett sms och säga att jag älskar dem. Antar att rädslan som så mycket annat ingår i livets utmaningar och att man måste hantera den genom att vara rationell.
Kram,
Regina
Skicka en kommentar