Att tillåtas att vara den du är oavsett om du är tjejig tjej eller inte...

En liten tjejs rum... som älskar bilar, Barbapapa och  pussel, men även färgen rosa, skor och glittriga kläder

Ibland förundras jag över hur vissa människor kan lägga ner så mycket energi på att försöka skapa könsneutrala förhållanden kring sina småbarn... De som menar att flickaktigt och pojkaktigt är något fult, då färgen på kläder blir en genussymbol och rosa kläder blir något som tjejer inte bör använda, för att det anses symbolisera inskränkthet och förtryck... Jag läste nyligen om en mamma som vägrade att sätta på sin dotter vare sig kjol eller kofta med spets och volanger, "för vem skulle hon varit då?". En mamma som i samma text menade att söt och fin hade en negativ klang, att det stod i motsatsförhållande till det som är bra och anses värdigt... Samma mamma som trodde att människor skulle ha svårare att kunna se hennes dotters personlighet om hon bar en rosa tröja eller klänning... Hennes dotter fick bara använda könsneutrala kläder. Jag läste och jag tänkte att om man lägger så stor vikt vid att inte låta sina barn använda kläder som på minsta lilla vis skulle kunna antyda barnets könstillhörighet, för att man är så övertygad om att detta är negativt för barnet... vad har man då för människosyn? Kan det vara så att man själv är väldigt dömande och fördomsfull? Bidrar man då inte själv till att ge just klädsel och yttre attribut en allt för stor betydelse för hur man tolkar och värdesätter andra människor???

Eftersom de flesta föräldrarna vill skapa bra förutsättningar så att deras barn  finner trygghet i sig själva, tillägnas goda värderingar och livsfilosofier... är det då inte bättre att fokusera på det inre, att möjliggöra för barnen att ta plats, få dem att våga göra sina röster hörda... Är det inte viktigare att se och bekräfta barnen.... göra möjligt för dem att inta en sund och ödmjuk inställning, där människosynen sträcker sig längre än till att fastna vid yttre attribut eller klädstilar?!!!

Tack vare  mina egna fyra barn har jag fått erfara hur olika barn kan vara... men att det i dessa olikheter faktisk ligger en könsidentitet och strävan efter att finna denna. Genom erfarenhet, arbete och studier, där jag under flera år har läst psykologi, psykiatri, anatomi, fysiologi, sociologi, pedagogik, biologi och kemi är min övertygelse att det faktiskt är  helt naturligt att killar och tjejer skiljer sig, både  genetiskt,  anatomiskt, fysiologiskt och hormonellt. Som mor till tre döttrar har jag även erfarit skillnader i tjejigheten, i önskan att få bära kjol och klänning och med en son i familjen vet jag att även en liten kille kan älska att gå klädd i klänning och målade naglar.... Att en liten killes högsta önskan och längtan kan bestå i att få vara Lucia under ett Luciafirandet på dagis! :) Men aldrig någonsin har jag vävt in någon värdering eller fördom då jag har klätt eller låtit mina barn få klä sig i rosa och  blommigt, kjol eller klänning... Faktum är att barnen har utvecklats till sunda, kärleksfulla och starka individer, vilka kan stå upp för den egna personen! I vår familj är det inte skamligt eller negativt att känna sig tjejig och fin... inte heller är det fel att vilja vara killaktig och gullig... eller busig, vild och söt, detta oavsett om du är kille eller tjej!!! 

Jag anser inte att samhället är jämlikt, men jag tror inte på något sätt att föräldrar gör sina barn en tjänst genom att könsneutralisera deras tillvaro eller klädstil. Tvärtemot  är jag av den åsikten att barn behöver få känna tillhörighet med det egna könet, eller det andra om så är fallet! För att möta ojämlikhet eller annan diskriminering tror jag istället att man gör barnen en tjänst om man tillåter barnen att få ta del av det som är både typiskt tjejigt och killaktigt, detta oavsett om det gäller kläder, dvs en rosa tyllklänning eller en blå biltröja, leksaker som lastbilar eller dockor, olika typiska manliga och kvinnliga yrken etc etc. Det är inte det rosa glittriga som hotar barns självkänsla eller personliga värde, det är den skeva människosynen och det falska attributen som riskerar att ge barnen en felaktig bild av hur människor ska behandlas och värdesättas. Jag tror absolut inte att vi finner de rätta redskapen genom att förringa det naturliga i att vilja vara antingen tjej eller kille, eller genom att vilja känna sig fin och söt!!! Detta betyder ju inte att vi behöver konsumera eller gilla allt det som affärerna har att sälja... Men med lite sunt förnuft och med massor av kärlek och omsorg så  tror jag att alla dessa små, både  tjejer och killar, vilka  älskar att klä sig i  rosa och tyll, en  vacker dag kan bli fantastiska människor, vilka  både har förmåga att  se och förstå hur de ska ta hand om sig själva och hur de ska handskas med omvärldens alla utmaningar!

Så stå på er alla mammor, flickor och killar som gillar att vara tjejiga/kvinnliga... ni är fantastiska, och låt för guds skull ingen annan få er att tro något annat bara för att ni gillar att vara fina!!! Jag skulle aldrig välja bort att använda klänning eller kjol bara för att vissa människor har en skev eller fördomsfull kvinnosyn... näe  näe, aldrig!!! Killar och tjejer är i mångt och mycket olika...  människor skiljer sig från varandra... men hos de allra allra flesta finns ett behov av att identifiera sig, känna samhörighet och gemenskap med det egna könet. Det ligger i de flestas natur och i detta ser jag inget neutralt eller oidentifierbart! 

Att den sociala miljön har betydelse är givetvis självklart... men detta utesluter inte det biologiska arvet, vilket i allra högsta grad bidrar till vilka vi är... det ligger liksom i våra gener att vara man eller kvinna. Och återigen, det här med att vara söt och fin... det här med skönhet, det som den skrivande mamman menade var så fel, det handlar väl mer om vilka vi är, hur vår personlighet lyser igenom, eller?

Tack alla rara som orkade läsa detta långa inlägg...

Kram och kärlek till er!

♥